Det var bara en tidsfråga innan den milslånga önskelistan till partiprogram – där dyra reformer utlovas för allt vad tygen håller – skulle utmynna i frågan: Hur betalas allt detta? Fi:s taleperson Gudrun Schyman har dock helst inte velat befatta sig med sådan tråkig sifferexercis.
I torsdagens Expressen har tidningen – med hjälp av nationalekonomen Stefan Fölster – räknat på tre av Fi:s förslag: sänkt arbetstid till 30 timmar, avgiftsfri kollektivtrafik och avgiftsfri förskola. Kostnaden för allt detta landar enligt beräkningarna på 275 miljarder kronor.
När Schyman ombads kommentera siffran erkände hon villigt att partiet inte har gjort några egna kalkyler och fortsatte: ”Det är absurt att man inte får prata visioner och idéer. En ekonomism har nästlat sig in i politiken.”
Ja, så kan man också kalla en trovärdig finansiering av politiken man vill driva – ”ekonomism”.
Ett dygn senare, på fredagen, backade Schyman och gav ”besked”. Avskaffad sänkning av arbetsgivaravgiften för unga, avskaffade rut- och rotavdrag och en EU-skatt på finansiella transaktioner ska betala för fri kollektivtrafik och förskola, hette det då. Enligt Expressen skulle åtgärderna ge en besparing på 50 miljarder.
Gällande den tyngsta utgiftsposten – 30 timmars arbetsvecka – framhöll Schyman att denna inte alls behöver kosta något. Argumenten var två: Med bibehållen lön betalar arbetande människor fortfarande samma skatt, och med kortare arbetstid kommer sjukfrånvaron att minska samt kvaliteten på arbetet öka, vilket betyder att företagen inte påverkas. Perspektivet svajar rejält.
Skatteintäkterna skulle naturligtvis minska – inte minst gällande vinstbeskattning av företagen. Att ett mer än 20-procentigt bortfall av arbetade timmar/lönekostnad inte skulle försvaga konkurrenskraften hos svenska företag är det väl ingen som på allvar tror.
Fi:s kalkyler går alltså inte ihop. Inte ens tillnärmelsevis. Och då är det ändå bara tre av partiets alla kostnadsdrivande förslag som Expressen har granskat. Att finansiera hela paketet skulle kräva en alldeles makalös tillväxt i den svenska ekonomin. Så hur ser Fi då på tillväxt? Jo, sådan är man uttalat emot.
Återstår då blott en enda sak: Att rejält höja skatterna. Förmodligen så rejält att det inte skulle ta många sekunder innan kapitalet började fly landet.
Fi behöver med andra ord göra sin hemläxa och inse att det är tillväxt – till följd av ekonomisk verksamhet och utveckling – som har skapat grunden för allt det välstånd och all den välfärd vi har byggt upp.
Det är synd att ett parti som bär på så mycket kompetens vad gäller synliggörandet av diskriminerande strukturer i samhället fullständigt struntar i sin egen ekonomiska trovärdighet och i stället hemfaller åt simpel vänsterpopulism.