Vitalisera svensk politik genom att förena Folkpartiet och Centern till ett större liberalt parti! Förslaget framförs i årets första nummer av idétidskriften Liberal Debatt. Samma tanke luftas i en valanalys från tankesmedjan Bertil Ohlin-institutet. Ledande partiföreträdare är skeptiska, men partiernas ungdomsförbund har båda uttalat sig positivt.
Flera tankar löper samman i dessa resonemang: Liberala värden utmanas också i vår tid, men Alliansen är ett samarbete kring vissa viktiga politiska sakfrågor och bygger inte på en gemensam ideologi. Moderaterna framstår i dag med Svenska Dagbladets ordval som ett ”förvaltande” och ”socialkonservativt” parti. Kristdemokraterna har aldrig gjort anspråk på att företräda någon liberalism. Däremot har Centern under Maud Olofsson allt mer närmat sig den liberala idétradition som alltid åberopats inom Folkpartiet. Varför inte låta de två partiernas väljarbas komplettera varandra så att en starkare liberal kraft kan konkurrera med Moderaterna inom Alliansen och med socialdemokrater och miljöpartister om väljarna i mitten?
Tanken är förstås inte ny. Under 60-talet och början av 70-talet stod de två partierna också varandra nära, men den sammanslagning som kanske var möjlig torpederades genom en revolt inom Centern vid det så kallade Uppsala möte 1973. Den tidens unga centergeneration ville inte se sig som liberaler. I dag tycks läget vara det motsatta – unga centerpartister talar gärna om liberalism, men frågan är hur medlemskåren i övrigt ser på saken.
Liberal Debatt lanserar både partinamn, partisymbol och tänkbara partiledare (två språkrör som i Miljöpartiet) och diskuterar problemet hur olika partikulturer kan förenas. En och annan sakfråga är också problematisk – energipolitiken, euron, Nato och synen på de sociala trygghetssystemen - men många av dem ter sig mindre dramatiska i dag än tidigare.
Problemet med projektet är kanske det som centerpartisten Johan Hedin beskriver i en av artiklarna i Liberal Debatt: Liberalismen är tills vidare ett av flera inslag i Centerns partiidentitet, medan den inom Folkpartiet är den helt avgörande faktorn bakom det politiska engagemanget. Det är kanske inte säkert att hela Centerns väljar- eller medlemskår följer med in i ett nytt och entydigt liberalt parti. Centerns problem i dag hör samman med svårigheten att förena försöken till liberal profilering med partiets traditionella identitet som bonde- och landsbygdsparti. Hur dessa problem hanteras blir också ett mått på hur djupt förankrad liberalismen är.
Att moderaterna och närstående krafter är ganska nöjda med dagens situation där det egna partiet är väsentligt större än alla de övriga inom Alliansen är begripligt. Men alliansalternativet försvagas i längden om ett parti framstår som helt dominerande – och därtill i tilltagande grad inriktat på förvaltande av invanda samhällsstrukturer.
Ett starkare liberalt kraftcentrum behövs både inom Alliansen och inom svensk politik i stort. Även om Liberal Debatts modell i dag kan te sig orealistisk så kan det inte vara fel att politiker ur Folkpartiet och Centern håller nära kontakt och prövar olika samarbetsformer.