Vår personliga integritet hotas inte av någon plötslig samhällsomvälvning. Extremister drömmer förstås fortfarande om revolution och nyordning, men när de vaknar varje morgon kommer demokratin att bestå. Däremot kan viktiga samhälleliga principer urholkas steg för steg, rätten till en privatsfär till exempel.
Var för sig är fler övervakningskameror, buggning, FRA-lagstiftning och datalagring inga stora förändringar. Men sätt alla förändringar som skett de senaste tio åren i ett sammanhang och perspektivet blir ett annat: vi får behålla mindre och mindre av privatlivet för oss själva.
Och snart kan det vara dags för nästa steg. Som vanligt är det en inskränkning som motiveras med ett gott syfte – den här gången handlar det om att bekämpa barnpornografi. Men medlen – och konsekvenserna - blir inte mindre kännbara för det. Sedan en tid tillbaka pågår i Europaparlamentet en kampanj om att sökningar i sökmotorer ska inkluderas i datalagringsdirektivet. På så sätt tänker man sig komma åt pedofiler. Två svenskar finns bland dem som undertecknat förslaget: Kristdemokraternas Alf Svensson och Moderaternas Anna Maria Corazza Bildt.
Redan i sin nuvarande form är datalagringsdirektivet tveksamt. Direktivet innebär i korthet att uppgifter som vem man talat i telefon med, hur länge, och var man befann sig när samtalet ägde rum måste sparas av operatörerna. Så också alla uppgifter om tid och plats för skickade sms, e-post och internetuppkopplingar. Dessa uppgifter ska sedan finnas tillgängliga för staten i minst sex månader (den exakta tiden varierar från land till land).
Till detta vill nu bland annat Svensson och Corazza Bildt att alla uppgifter om vårt nätsurfande ska läggas. Det skulle ge myndigheter en oerhörd insyn i våra privatliv. Fundera själv över hur många gånger du har använt Google bara den senaste veckan och vad det säger om ditt yrkes- och privatliv. Hur detaljerad skulle inte bilden bli med data för ett helt år?
Alf Svensson motiverar sin inställning med att ”Det här är en sådan kolossal kränkning av barnen. Då får man ta ett steg tillbaka och inte vara rädd för att ens personliga intressen kan avslöjas”. Svaret avslöjar att Svensson antingen inte inser att många små inskränkningar av den privata sfären till slut blir en enda stor och obehaglig skärpning. En annan lite välvilligare tolkning är att Alf Svensson, 72 i höst, inte är en flitig nätanvändare och därför inte inser konsekvenserna av sin hårdföra linje.
Men det kan kvitta vilka bevekelsegrunderna är. Förslagets konsekvenser blir inte mindre allvarligt för det. En erfaren politiker som Alf Svensson borde inse detta. Kan det verkligen vara så svårt att missa hur den personliga integriteten länge satts under hårt tryck? Eller att var och varannan nätanvändare inte är en pedofil?
Det finns egentligen bara en rimlig utväg för Svensson och Corazza Bildt – att dra tillbaka sitt stöd för förslaget.