Att debatten om Uppsalas miljöfrågor är ”förvirrad” har finanskommunalrådet Gunnar Hedberg (M) alldeles rätt i. Också Urban Wästljung (FP) har en poäng då han hävdar att fullmäktigepartierna i Uppsala är ense om de stora dragen kring Årike Fyris. Men samtidigt vill alla partier gå med håven i världsarvsfrågan. Det går inte ihop. För trots att kommunen delfinansierar en tjänst på länsstyrelsen för att ansöka om att Uppsala ska bli en del av ett nytt världsarv på Uniscos lista, tycks inget av partierna riktigt inse konsekvens och innebörd.
När företrädare för partierna samlades för miljödebatt på måndagskvällen i Naturskyddsföreningens regi fanns svindlande detaljer som ”solitärbin i dikesrenar” med i retoriken, medan övergripande frågor sveptes in i politiskt teflon. I världsarvsfallet tycks de flesta politikerna oinformerade, osäkra och oense. Det internationella arvet är ju ingen Uppsalafråga, bevars. Världsarv finns till för mänsklighetens skull. Ansökan görs av staten. Uppsalas politiker måste veta vad de har i vågskålen – och bestämma sig snabbt!
När UNT:s ledarsida tidigare frågade partiföreträdare var Lena Hartwig (S) den enda som uppriktigt sade sig vilja avstå från världsarv och bilda ett vanligt naturreservat, för att ha möjlighet att bygga enligt översiktsplanen. Det vill säga minst en bro, ett båtupplag och en bussdepå inom Årike Fyris. Kanske är hon den enda som förstått att man kan tvingas välja. När Erik Pelling (S) nu säger att han ”självklart” vill ha ett världsarv undrar man om S-kollegerna är oense, eller om den senare inte förstått att man kanske inte kan äta kakan och ha den kvar?
Gunnar Hedberg ser en stor fördel med att Uppsala får ett världsarv, men vill ”anpassa dess omfattning” – det får inte tas emot ”reservationslöst” så att Ulleråker inte kan användas ”bättre”. Men det är faktiskt Unesco som antingen antar eller ratar ansökan – inte tvärtom.
Urban Wästljung säger att det är ”hyckleri att lova att bevara det här området” – men vem är det då inom FP som hycklar? Kommunalrådet Karolina Hilding (FP) har ju sagt att översiktsplanen ska anpassas efter världsarvsplanerna.
Andra delar av debatten visade att de stora frågorna borde behandlas med minst lika stor respekt som humlor och solitärbin i grönstråken. Med sin ”handelspolitik” åsidosätter de rödgröna exempelvis den fria etableringsrätten så flagrant att det väcker olustkänslor. V och MP vill ha offentlig upphandling av lokal mat, men har nog inte reflekterat över hur handelshinder uppstår om Lagen om offentlig upphandling ändras.
När Erik Pelling så angriper den icke närvarande Liv Hahne (M), byggnadsnämndens ordförande, konstaterar Gunnar Hedberg att handlingarna visar att Pellings parti och Liv Hahne är ”överens för det mesta”. Och ingen protesterar!
Så nog är debatten högst förvirrad. Det hjälper inte väljarna alls just nu.