Närmare 30 procent av varje årskull fullföljer inte gymnasiet. Det är den bistra verklighet som landets skolpolitiker har att förhålla sig till. Trots ständiga förändringar och satsningar består avhoppen. Detta är anledningen till att Skolverket i höstbudgeten kommer att få i uppgift att utveckla en ”yrkesintroduktion av varierande längd”, det vill säga en kortare utbildning, i vissa fall utan teoretiska inslag, som ska kunna erbjudas ungdomar som annars inte hade gått vidare med några gymnasiestudier alls.
Att döma av den kritik som riktats mot utbildningsminister Jan Björklund (FP), sedan förslaget blev känt i helgen, är det många som inte känner till denna verklighet, eller som medvetet väljer att ignorera den.
Självklart är det ett misslyckande att så många elever kan lämna grundskolan med stora kunskapsbrister och detta måste på sikt åtgärdas. Men att något kommer att ske om några år hjälper inte de elever som i dag lämnar nionde klass med ofullständiga betyg. Och även om grundskolan kunde hjälpa fler, skulle det fortfarande finnas skoltrötta ungdomar som hellre vill ut i arbetslivet än sitta av ytterligare tre år i skolbänken.
Frågan är då om det är bättre att dessa ungdomar inte får någon ytterligare utbildning alls eller att de genomgår en yrkesintroduktion på ett till två år. För det är ju så alternativen ser ut. Att valet skulle stå mellan treåriga gymnasieutbildningar där även de yrkesförberedande programmen ger högskolebehörighet eller ettåriga utbildningar som för evigt låser fast eleverna i lågbetalda jobb är helt enkelt inte sant.
Förvisso går det inte att förneka att ansökningarna till yrkesprogrammen har minskat sedan den nya gymnasieskolan sjösattes. Inte heller lärlingsinriktningen har blivit den omedelbara succé som regeringen hoppades att den skulle bli. Men den statistiken blir intressant först när vi ser hur många som fullföljer de nya yrkesprogrammen. Mängden avhopp och alla dem som gick igenom de tre åren i gymnasiet utan fullvärdiga betyg var ju det stora problemet med de tidigare yrkesprogrammen.
På samma sätt måste den nya yrkesintroduktionen bedömas: en tvåårig yrkesintroduktion som leder till jobb är ett bättre alternativ än avbrutna eller aldrig påbörjade gymnasiestudier och arbetslöshet.
En skoltrött 16-åring kan dock mycket väl utvecklas till ambitiös 19-åring. Möjligheten att senare i livet läsa in en fullvärdig gymnasieexamen måste därför garanteras. Annars riskerar den kortare yrkesintroduktionen att få just de inlåsningseffekter som dess kritiker varnar för. Det är rätt att erbjuda alternativ till skoltrötta niondeklassare, men det är fel att beslut fattade av samma niondeklassare ska få oåterkalleliga konsekvenser. Det måste även Jan Björklund, regeringen och Skolverket inse.