Nationaldagen är ingen riktigt stor helg i Sverige. Vi har haft turen att slippa sådana erfarenheter som gjort att Norges nationaldag, den 17 maj, har ett helt annat symbolvärde än den 6 juni. Ändå är det naturligt att låta känslan för land och hembygd komma till uttryck. Världen är mycket större än Sverige, men för oss börjar världen just här.
Men den slutar inte här. Nationalkänsla är något annat än den sorts inskränkthet som vill exkludera och stänga ute. Den som låter sin bild av människor bestämmas av fördomar om nationalitet, etnisk bakgrund, religion, språk eller kultur förminskar både sig själv och andra. Den som tror att Sverige mår bäst om omvärlden inte kan påverka oss förstår ingenting om hur vårt eget land vuxit fram och utvecklats.
Inte heller kräver nationalkänsla att man idealiserar det egna landet. Inget samhälle kommer någonsin att ha löst alla sina problem. Historien är inte alltid så ärofull som den utmålas – i år har historikern Klas Åmark i storverket Att bo granne med ondskan belyst sidor av svensk politik under andra världskriget som många helst har velat förtränga.
Ska vi välja något att fira som inte kräver att Sverige idealiseras så är det de frihetstraditioner som gör att vi alla kan ifrågasätta missförhållanden och säga vår mening. I Sverige var bönderna aldrig livegna och de var representerade i riksdagen redan från början. Sverige har världens äldsta tryckfrihetslagsiftning. Den fullvärdiga demokratin kom sent till Sverige, men den har förankrats djupt genom folkbildning och fria folkrörelser.
I dag demonstrerar företrädare för ett parti vars människosyn är oförenlig med alla dessa traditioner i Uppsala – mot det politiska våldet och därtill med svenska flaggor. Ingen lag kan förhindra detta och sverigedemokrater har samma demonstrationsfrihet som andra. Det har också alla som tycker något annat.
Våldet har alltid varit en del av den politiska praktik som de självutnämnda ”nationella” grupperna företräder – precis som det är hos en del självutnämnda ”antifascister”. Båda bryter mot de traditioner och den människosyn som den svenska demokratin bygger på.
Om några har moralisk rätt att använda svenska flaggan som symbol så är det alla de som anser att politik ska utgå från allas lika människovärde, från allas rätt att både få leva och få tala fritt.