Riksdagsval och EU-val är olika saker. Men EU-valet visar ändå på reaktioner och önskemål hos väljarna som inte syns i den dagliga inrikespolitiken. Idéerna – eller bristen på idéer – blir viktigare. Trots skillnaderna kan EU-valet betyda mer för riksdagsvalet än vad somliga tror.
Socialdemokraterna klarade ungefär den nivå man hade föresatt sig, sett över hela landet. Men om bara Stockholm och Stockholms län hade haft rösträtt så hade partiet kommit på en delad andraplats efter Miljöpartiet. Det var också i Stockholm som Feministiskt Initiativ gick bäst. MP och FI gick också mycket bra i städer som Uppsala och Lund (MP största parti i båda).
Det är lätt att få intrycket att Socialdemokraterna, som en följd av strategin att minimera riskerna i stället riskerar att fastna i sina traditionella fästen i industrilänen och inte förmår fånga upp sådant som rör sig i andra delar av väljarkåren. Om de rödgröna gemensamt vinner i höst så kanske det mera beror på MP och FI än på Socialdemokraternas egen förmåga – vilket kan skapa ansenliga problem för Stefan Löfven som regeringsbildare. Får FI i stället strax under fyra procent så kan det räcka för att tippa tillbaka majoriteten till allianspartierna.
Men valnattens reaktion från Fredrik Reinfeldt och andra ledande moderater att beskriva Miljöpartiet som del av nytt ”vänsterblock” till vänster om Socialdemokraterna håller inte. Det finns viktiga invändningar mot delar av MP:s politik och världsbild, men partiet är till skillnad från FI inte socialistiskt.
Också Moderaterna, och alliansen i vidare mening, har intresse av att kunna samtala och kompromissa med Miljöpartiet. Med reaktioner av detta slag framstår M lika mycket som S som ett parti utan riktig kontakt med nya strömningar i väljarkåren och utan förmåga att se det större politiska landskap som finns bortom dessa två partiers inbördes konkurrens.
Moderaterna brukar, liksom Socialdemokraterna, vanligen gå sämre i EU-valen än i riksdagsvalen. Men denna gång har det gått ännu sämre än väntat. M har tappat åt alla håll – konservativa ”gammelmoderater” till Sverigedemokraterna, yngre rörliga väljare i storstäderna till Miljöpartiet och övertygade liberaler och EU-vänner till Folkpartiet. Det finns platser, till exempel Uppsala, där FP nu blev största alliansparti.
Samtidigt visade sig ryktet om Centerns och Kristdemokraternas död vara överdrivet. Om det stämmer att många väljare röstat för ”något nytt” så har det uppenbarligen gynnat FI och Miljöpartiet – men inom allianskretsen tycks samma tendens ha inneburit att de tre mindre partierna ”återupptäckts” av en del väljare.
Om detta håller i sig till valet i september är en annan fråga. Men det vore bra för svensk politik med mer jämlika styrkeförhållanden inom alliansen. Det skulle också väsentligt öka alliansens möjligheter att trots allt bli omvald.