De flesta svenskar lär ha märkt, och blivit positivt överraskade av, den omedelbart förbättrade tillgängligheten i stora delar av landet. Sedan apoteksmarknaden avreglerades har en mängd nya apotek invigts, från 995 till 1220 stycken, och öppettiderna har blivit mycket bättre i många områden.
Vi är ännu långt från att slå i något marknadstak. Det går närmare dubbelt så många invånare på varje apotek i Sverige som i övriga Europa. Orsakerna kan man tvista om. Svenska apotek är ofta ganska stora, med ett brett sortiment, snarare än den typ av små gathörnsapotek som finns i en del länder kring Medelhavet. Det viktiga är förstås den faktiska tillgängligheten snarare än antalet enskilda apoteksföretag.
Även om avregleringen gjort mycket för att öka tillgängligheten, återstår mer att göra. Det gäller kanske särskilt utanför de större och medelstora städerna. Svenska apoteksföreningen, en rikstäckande branschorganisation, försöker i sin årsrapport avvärja den kritiken genom att triumferande påpeka att apotekstätheten är mycket högre i Norrbottens län än i Stockholm; högst av alla är den i Jämtland.
Det är ett ohederligt argument. Naturligtvis är apotekstätheten högre per invånare i glesbygdsområdena än i Sveriges största stad — problemet är att de ligger geografiskt mycket utspridda.
Avregleringen verkar inte ha förvärrat det problemet, men det gäller att se hur marknaden utvecklar sig på sikt. Sveriges landsbygd och småorter måste ha en acceptabel apoteksservice, och det är ett offentligt ansvar att garantera det, med eller utan marknadens hjälp.
Ett annat orostecken är att svenska folkets förtroende för apoteksmarknaden har fallit dramatiskt, enligt undersökningar från Konsumentverket. Före avregleringen hade 95 procent av de tillfrågade en positiv syn på apoteken, men 2011 är den siffran nere i 77 procent — fortfarande högt, men en mycket märkbar skillnad.
Skälen är flera: kunderna upplever att de får sämre stöd av apotekspersonalen och att väntetiderna på receptbelagda läkemedel, trots den så kallade 24-timmarsregeln, ofta blir långa.
Samtidigt är det svårt att frigöra sig från misstanken om att vi också lider av en släng av förändringsovilja. Även om apoteksverksamheten som helhet har förbättrats kan det ta ett par år innan vi har vant oss vid nymodigheterna, och vid att den gamla folkhemska apoteksinstitutionen inte längre är vad den brukade vara. Branschen själv gör klokt i att utnyttja den tiden till att förtjäna förtroendet och snabbt bota sina egna barnsjukdomar.