En av de hårdaste kritikerna mot SVT var Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola: ”Man kan ta hela programmet som intäkt för att ekonomisk problematik inte skulle finnas bland barnfamiljer i Sverige”, sade han bland annat (DN 20/1). Men Salonen är också den som tillsammans med Rädda Barnen, Bris och Majblomman under lång tid slagits för att ”eliminera barnfattigdomen” (Socialpolitik 2011/05). I artikeln nämns ordet ”fattig” med olika sammansättningar 38 gånger, men uttryck som ”ekonomisk utsatthet” eller ”ekonomisk problematik” inte alls.
I måndags kom statistik från EU som visade att Sverige har den lägsta andelen fattiga av alla 27 medlemsstater, en procent. Låt oss inte ta det som intäkt för att det inte finns ekonomisk utsatthet i Sverige. Många barn har det svårt och till exempel ensamstående mödrar är en grupp som behöver mer stöd i form av till exempel underhållsbidrag, bostadsbidrag och flerbarnstillägg.
Men låt oss heller inte låta bli att glädjas över Sverige ändå är att relativt väl sammanhållet land – att hela 99 procent har råd med minst fyra av de nio poster som räknas upp som tecken på tillräcklig materiell standard. Sverige och Luxemburg ligger i topp, i genomsnitt lever nio procent av EU:s befolkning i materiell fattigdom enligt den här definitionen på absolut fattigdom.
En annan sak är att den relativa fattigdomen fortsätter att öka i Sverige. Andelen som inte nådde upp till 60 procent av medianinkomsten steg från 12 till 14 procent mellan 2008 och 2011 (EU-genomsnitt 17 procent). Det är en högst medveten strategi av regeringen som gjort det mer lönsamt att arbeta. Den har diskuterats, och kommer att fortsätta diskuteras, men bör inte blandas samman med stöd till ekonomiskt utsatta. Detta måste finnas, oavsett medianinkomstens storlek.