Det skulle bli det stora lyftet. Men förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet blev i stället den stora katastrofen. Enligt Demoskop är nu förtroendet för partiledaren Annie Lööf lägre än vad det är för Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Och medan Annie Lööf är på semester i Thailand passar hennes tidigare konkurrenter om partiledarposten på att ”krishantera” genom att rikta skarp kritik mot förslaget till nytt idéprogram.
För kritiken mot idéprogrammet är inget annat än en illa maskerad kritik av Annie Lööf och kretsen kring henne. Ett flertal av ledamöterna i programgruppen tillhör samma åsiktsmässiga gren av Centern som Lööf, några har hon periodvis samarbetat mycket nära med. (Lööf var till exempel vice ordförande i Centerns ungdomsförbund samtidigt som riksdagsledamoten Fredrick Federley, del av arbetsgruppen, var samma förbunds ordförande).
Det är också högst osannolikt att Lööf och hennes stab skulle ha varit ovetande om programmets innehåll. Officiellt arbetar grupper av det här slaget alltid oberoende. Lite som tjänstemän ska de ta fram ett förslag som det sedan är för partistyrelse och partistämma att ta ställning till.
Men i praktiken fungerar det aldrig så. Det pågår ett ständigt informellt informationsutbyte med partiledningen. Kanske inte ner på detaljnivå, men garanterat vad gäller tydligt kontroversiella ämnen. Anledningen är förstås att alla partier vill undvika det mediala haveri som Centern nu genomlider. Partiledningen vill ha kontroll över budskapet.
Snarare är det så att programgruppen har fått tummen upp, om inte av Annie Lööf själv så av personer i hennes absoluta närhet. Ledande personer inom Centern har uppenbarligen trott att förslag om månggifte, slopad skolplikt och principiellt förståelig men praktiskt omöjlig fri invandring skulle vinna uppskattning hos väljare och medlemmar.
Det är svårt att tolka på annat sätt än att de som svarar för idéutvecklingen i partiet, hela vägen upp till partiledaren, brister i sin förståelse för det politiska landskapet och sina egna medlemmars värderingar. Detta är betydligt allvarligare än ett idéprogram som andas ungdomsförbundsentusiasm och bristande konsekvenstänkande.
Att Annie Lööf nu tar avstånd från delar av programmet förändrar inte läget väsentligt. Lööf fortsätter dessutom att sväva kring skolplikten.
Vad Centern behöver är inte kontroversiella idéer som endast vinner gillande av ett högljutt men försvinnande litet storstadskotteri. Det partiet behöver nu är tydliga visioner, riktning och styrsel, och en partiledning som förmår att förhålla sig till den politiska verkligheten. Om inte, kan valet 2014 gå riktigt, riktigt illa.