Förslaget i övrigt är, med några undantag, ganska allmänt hållet. Kanske var avsikten att skapa konfliktytor mot övriga allianspartier (M lär inte uppskatta fri invandring, FP provoceras av tanken på avskaffad skolplikt och KD slår naturligtvis vakt om familjen)? Men om en sådan kalkyl funnits så har den slagit fel – de övriga allianspartierna har iakttagit en tystnad som bara kan betecknas som talande.
Fri invandring är oförenligt med den fria rörligheten inom EU som ju förutsätter gemensamma regler utåt, men det är ändå uppfriskande att någon uttrycker sig på detta sätt i det klimat av inskränkthet och nationalism som nu råder. Oliberalt är det definitivt inte. Men de två andra kraven visar att Centern ännu inte bottnar i den liberala idétradition som man vill anknyta till.
Den liberala traditionen består i ett sätt att resonera om politik och ekonomi där huvudfrågan alltid handlar om förutsättningarna för den enskilda människan att själv – och i fri samverkan med andra – utforma sitt liv. I detta ligger också en insikt om att individens frihet kan hotas både av stat och myndigheter och av andra människors godtycke och maktlystnad. Historiskt har månggifte aldrig inneburit något annat än manligt förtryck av kvinnor. Men kvinnans frigörelse och likaberättigande har ända sedan 1800-talet varit ett huvudtema för alla former av liberal politik.
Detsamma gäller ambitionen att ge alla barn möjlighet till utbildning. Utan skolplikt kommer ett okänt antal barn, många av dem flickor, att riskera att ställas utan adekvat utbildning och i praktiken utanför samhället. Liberaler har alltid vetat att utbildning och bildning handlar om frigörelse, men i Centerns programförslag finns bara en ekande tomhet.
Annie Lööf har hittills sagt så litet som möjligt. Det duger inte. Ett parti som säger sig vara liberalt kan inte ha ett idéprogram av detta slag.