Det är dyrt att röka. Och dumt. Och att utsätta andra för tobaksrök är självklart olämpligt och ett tecken på bristande respekt.
Visst är det begripligt att regeringen vill införa en ny tobakslag med restriktioner för rökning i en del miljöer där rökning hittills varit tillåten. Det handlar om vissa typer av entréer, busshållplatser, perronger, idrottsplatser och lekplatser. Men det handlar också om rökning på uteserveringar.
Rökförbud inomhus på krogen finns redan, men uteserveringar är ändå något annat. Några påtagliga hälsovinster för personalen eller för andra gäster av ett rökförbud utomhus är svårt att se. Passiv rökning utomhus är knappast något stort problem – och finns det så går det att lösa utan förbud.
Serveringarna är fullt kapabla att själva avgöra om och i vilken utsträckning rökning ska vara tillåten. Och kunderna kan själva avgöra om de vill gå på en restaurang där rökning är tillåten – eller en där rökning är förbjuden.
Socialminister Annika Strandhäll (S) säger att vi behöver ”avnormalisera” tobaksbruk i det offentliga rummet. Men det har i stor utsträckning redan skett, med de restriktioner som finns. Allt talar för att eventuell rökning på uteserveringar reglerar sig själv, smidigt och flexibelt. Allt behöver inte stå i lagen.
Förslaget speglar tyvärr en mentalitet som är alldeles för vanlig. Om något är farligt, olämpligt eller störande så ska det förbjudas rätt av. Tanken att vi själva skulle kunna komma överens om informella regler, exempelvis för rökning, förefaller ofta vara helt främmande. Och resultatet blir naturligtvis att man skapar ovilja också mot motiverade restriktioner, vare sig det gäller rökning eller något annat.
Någonstans tycks regeringen också ana att det är så, eftersom man inte föreslår totalförbud mot rökning, trots att man antagit en nollvision till 2025.
Håkan Holmberg