Först ut att krönas i det rojalistvurmande veckobladet var centerpartiledaren Annie Lööf. På bilderna som ackompanjerar artikeln är Lööf uppfixad och festklädd i en blå klänning. Hon korsar benen på klassiskt ”feminint” manér.
I stora bokstäver överst på sidan står: ”Centerpartiets ledare längtar efter barn.”. Ur själva intervjun har även ett citat lyfts ut och givits en central plats bredvid den poserande Lööf: ”Jag svimmade av stressen.” Själva artikeln inleds sedan med orden: ”Hon är genuint intresserad av mode ...”
Det krävs inte svart bälte i genusanalys för att inse hur pinsamt fel ute artikeln är. Samtidigt följer den ett bekant historiskt mönster.
Mannen ses som den naturliga bäraren av makt och ”pondus”. Målinriktade och bestämda kvinnor – med ambitioner att göra karriär – avfärdas däremot som socialt missanpassade. Alternativt blir de utsatta för ständiga ”re-feminiseringsförsök”, för att bättre passa in på de normer som tillskrivs könet.
Det är det senare Svensk damtidning tar sikte på genom att porträttera Lööf som en bräcklig, utseendefixerad och barnatörstande prinsessa. En unken lukt av 50-tal pyser ut ur de könskonservativa formuleringarna och fokuspunkterna.
I sociala medier har kritikstormen med rätta varit hård. Men serien kommer att fortsätta och efter Lööf följer Maria Larsson (KD), Rosanna Dinamarca (V), Beatrice Ask (M), Carin Jämtin (S), Maria Arnholm (FP) och Åsa Romson (MP).
I Svenska Dagbladet förklarar Carin Jämtin varför hon har valt att medverka på följande sätt: ”Jag tackade ja för att jag gärna berättar för alla, inklusive Svensk damtidnings läsare, om mina värderingar och vad som format mig.”
Det är inte konstigt att som politiker tänka i de banorna – en bärande del av arbetsbeskrivningen är trots allt att nå ut till människor med olika erfarenheter, vanor och preferenser.
Därför är det även orimligt att skuldbelägga Lööf – eller någon av de övriga medverkande – för det journalistiska lågvattenmärket. Svensk damtidning bär det fulla ansvaret för hur artiklarna redigeras och vinklas, och är därmed också den rättmätiga bäraren av hundhuvudet.
Efter att nu ha sett hur Svensk damtidning – rent konkret – väljer att framställa kvinnliga politiker lär knappast kön för att få medverka där ringla sig lång i framtiden.
Nej, förmodligen kommer prinsessutvik i Svensk damtidning snarare att bli lika självklara att säga nej till som nakenutvik i svenska herrtidningar.