Befinner man sig i innerstadens människomyller märks dock inte mycket av Uppsalas 42 parker. I kommunens parkguide räknas de upp och visst har tillskottet var betydande under senare år, åtminstone i ytterområdena. I Uppsalas innerstad är det i stället Stadsträdgården som i stadskärnans utkant är den stora gröna lungan.
Ägnar man sig åt att något filosofera över Uppsalas förhållande till parker kan man dock bli lite bekymrad. Nyligen klubbades beslutet att bygga bostäder i den gamla Seminarieparken, då moderater, socialdemokrater och Kristdemokrater körde över en stark opinion mot byggenskapen, inklusive motstånd från Miljöpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Centern.
Att länsstyrelsen kanske undanröjer fullmäktigebeslutet fick inte M-S-KD-alliansen att ändra uppfattning, trots att länsstyrelsen i ett yttrande i höstas ansåg att ”Seminarieträdgården symboliserar än i dag den kunskapstradition och de undervisningsmetoder som utvecklades i akademin, inte minst genom Carl von Linné, och som därmed är en central del av Uppsalas historia”.
Det är inte bara M, S och KD som struntar i undervisningsträdgården som historisk kunskapsspridare. Även Sveriges Lantbruksuniversitet och Akademiska hus offrar den gamla Genetiska trädgården vid Dag Hammarskjölds väg. Hela fältet väster om vägen ska bebyggas med bland annat bostäder och då får Genetiska trädgården med sin vackra allé av björkar som har sitt ursprung från olika platser från norr till söder i Sverige stryka på foten. Kanske sparas björkallén och de 400-åriga ekarna inne i trädgården, kanske inte. Men bostäder ska det bli på platsen.
Mot kritiken anförs ofta att allmänheten sällan söker sig till dessa båda pedagogiska trädgårdar. Nej, det är säkert sant. Genetiska trädgården uppfattas säkert av många som stängd för allmänheten. Detsamma gäller Seminarieparken som är inhägnad för att bli byggarbetsplats. Där ser man aldrig någon vistas, hävdar många.
Nej, visst men det beror ju på att ingen utnyttjat de båda trädgårdarnas betydande potential. Seminarieparken skulle kunna rustas upp och återfå sin betydelse som undervisningsträdgård i en tid då fler och fler ägnar sig åt trädgårdsodling för eget bruk. Detsamma gäller Genetiska trädgården där skolbarn konkret och påtagligt kan lära sig något om växtgenetik.
Det är trist att Uppsala inte förmår vårda sig bättre om sin gröna historia utan glatt skövlar det gamla – och i bästa fall anlägger en helt ny park i de nordvästra stadsdelarna. Möjligen får dagens småbarn glädjen att se en sådan park nå sin fulla potential, men knappast deras föräldrar.