I går avslutades Centerpartiets kommundagar i Malmö, där över 600 politiker hade samlats för att förbereda partiets valrörelse. Men utgångsläget är allt annat än lovande.
Efter Annie Lööfs tillträde på partiledarposten har C fastnat i en svår identitetskris.
Ska C vara ett superliberalt parti för unga stadsbor eller ett tryggt alternativ för landsbygdsfolket och småföretagarna? C har slitits mellan två verkliga motpoler, och frågan om partiet hellre vill stå med fötterna i myllan eller på trottoaren har inte varit enkel för Lööf besvara.
Efter debaclet med det omtalade idéprogrammet har Lööf tagit ett steg tillbaka från ”extra allt-liberalismen” och försökt styra in på tryggare mark – tillbaks till landet och småföretagarna. Så sent som på fredagens Brännpunkt i SvD skrev hon en debattartikel som var en enda lång hyllning till glesbygden.
Samtidigt försöker partiets ungdomsförbund profilera sig genom att förespråka legalisering av cannabis.
Väljarna har av allt att döma svårt att förstå vad C egentligen vill. I DN/Ipsos opinionsmätning för januari, som publicerades i fredags, backade partiet till rekordlåga 3,1 procent av väljarstödet. Förändringen är statistiskt säkerställd och mycket tyder på att C har börjat tappa bland sina traditionella väljargrupper.
I en intervju med Sveriges radio gav Lööf, som svar på nedgången, följande budskap till sina partikamrater: ”Håll ut, håll ut.”. Frågan är: i väntan på vad?
Lööf känner naturligtvis av krisen och gör sitt bästa för att hitta nya ingångar i samhällsdebatten. Men jakten på en profil kan emellanåt te sig lite tvungen.
Hennes senaste utspel går ut på att kommunerna bör åläggas att tillsätta ”kvalitetsguider” inom äldreomsorgen, som ska hjälpa äldre människor att ”välja bort sämre aktörer”.
Fast vänta nu. Om de personer som berörs av valfrihetsreformen bedöms sakna förmåga att välja – vad var då poängen med den från första början?