I riksdagsårets elfte timme hölls en ganska tam partiledardebatt på onsdagen. Varken regering eller opposition hade något nytt att komma med och argumenten från vårens båda budgetförslag togs i en ny vända. Partierna kan nu börja uppladdningen för valrörelsen.
En tydlig tendens är ändå att de rödgröna nu börjar backa från påståendet att regeringen varit dåliga på att sköta ekonomin. Mona Sahlin nämnde inte finanskrisen alls. Maria Wetterstrand undslapp sig visserligen ett ”överskott som vänts till underskott” i stridens hetta och Lars Ohly kom med den obegripliga frasen ”ni har skurit ned i välfärden och det har lett till nästan tio procents arbetslöshet”, men annars handlade det mest om hur pengarna ska fördelas.
Det finns pengar att fördela. Riksgälden meddelade på onsdagen att svensk ekonomi nu går ännu bättre (för vilken gång i ordningen?) och att landet snart har en statsbudget i balans. Att ha vänt överskott till underskott och tillbaka till överskott vore en historisk bedrift, med tanke på de yttre omständigheterna, och något Alliansen gärna vill ha med sig in i valrörelsen.
I partiledardebatten blev det också uppenbart att Centerpartiet har bekymmer just nu. De rödgröna vittrar blod och angrep Maud Olofsson hårt för närings- och miljöpolitiken. Hon bet ifrån sig och påpekade att den rödgröna politiken inte heller är mycket att hänga i julgranen för småföretagen.
Men framöver behöver hon hjälp. När Allianspartierna kommer med sin valplattform i sommar måste den innehålla en rejäl satsning på nya företag och jobb i små och medelstora företag. Utrymmet kommer som sagt att finnas och intressena sammanfaller. Sverige behöver framtidssatsningar på jobben och Alliansen behöver Centern för valsegern.
Maria Wetterstrands självförtroende lär vara högt efter goda siffror den senaste tiden, både personligen och för Miljöpartiet. Frågan är dock om inte kammen vuxit väl mycket när hon använder sin tid i debatten till sjukförsäkringen (ett ämne som kräver en egen debatt) och till skolan.
Som (självutnämnd?) rödgrön skolpolitisk talesperson valde hon också att ännu en gång gå i clinch med Jan Björklund om skolan. Skolan måste främja kreativitet och kritiskt tänkande i stället för kontroll och auktoritet, hävdade Wetterstrand. Kunskaper är förutsättningen för kreativitet och kritiskt tänkande, replikerade Björklund. Ridå.
Björklund tog också tillfället i akt att påminna om den rödgröna utrikes- och säkerhetspolitiken, som bland annat innefattar amerikanskt tillbakadragande från utländska baser. Några svar fick han inte, men ämnet lär återkomma många gånger före valet.
Som helhet gav debatten intryck av en förpostfäktning, ett slag utan skarp ammunition. I valrörelsen höjs insatsen och det blir en strid på kniven. Var så säker.