Det var med förvåning jag läste Bo Pellnäs krönika (UNT 22/9). Det har aldrig funnits vetenskaplig konsensus om den roll IPCC givit den mänskligt orsakade CO2-emissionen. Under de senaste 5 åren har ett stort antal vetenskapliga artiklar publicerats som riktar tung kritik mot metodiken i de arbeten på vilka IPCC baserar sina slutsatser. En huvudpunkt är att IPCC och det tjogtal så kallade GCM-modeller på vilka man baserar ”scenarier” för de kommande 100 åren, alla har en förstärkningsfaktor. Den innebär att man multiplicerar den uppvärmning av atmosfären, som de knappa 0.04 procenten av CO2 ger upphov till. Det görs med hänvisning till vattenånga, metan och andra starkare växthusgaser, på ett sätt som inte stämmer med resultaten av många mätningar från ballonger och satelliter sedan 70-talet. Den måttliga temperaturuppgången på ca 0.8 grader C sedan slutet av 1800-talet hade till stor del inträffat innan fossilförbrukningen ökade, och är i sig inte skrämmande.
Politiskt har klimatfrågan likaså tappat mark. Ett tydligt mått är hur den rasade ner till obetydlighet under FN:s Riomöte nyligen.
Pellnäs oroar sig också för att ismängden i Arktis i år har ett lägre minimum än vanligt. Den som hävdar att det säkert beror på mänskliga fossila utsläpp bör då också förklara utvecklingen i Antarktis. Dess ismängd har under hela 2012 varit över sitt medelvärde, och haft en ökande trend sedan 1979.
Jag är övertygad om att ett bindande, internationellt avtal om nedskärning av växthusgasutsläpp skulle medföra både ökad fattigdom och en stor risk för militära konflikter. Det är därför glädjande att Durban- och Rio-mötena tydligt visat att ett sådant avtal inte finns vid horisonten.
Carl-Gustaf Ribbing
professor emeritus i fasta tillståndets fysik
Svar: Det skulle vara en stor lättnad om man kunde ta professor Ribbings synpunkter på allvar. Tyvärr har jag en förkrossande majoritet av världens vetenskapsmän bakom ryggen. Samstämmigheten är så stor att man dessvärre inte kan tro på vad enstaka tvivlare anser i frågan, även om man självklart måste lyssna noga och förutsättningslöst på deras argument. Att politikerna överger klimatmålen är möjligen sant. Men det belyser nog snarast deras behov av kortsiktiga satsningar i den ekonomiska kris som varken USA eller EU tycks kunna ta sig ur.
Bo Pellnäs
säkerhetspolitisk debattör och fristående kolumnist i UNT