Traditionellt har Socialdemokraterna och Moderaterna ofta hamnat på samma linje i frågor som gäller stadsbyggnad och stadsmiljö. Som det politiska läget i Uppsala sett ut de senaste åren så är det dock i första hand Moderaterna som drabbats av kritiken.
Nu skriver tunga kommunpolitiker från S ihop sig med Mp om konsekvenserna av Uppsalas snabba tillväxt. De två partierna vill ha en genomtänkt arkitekturpolitik som tar sikte på såväl utformningen av enskilda prestigebyggnader som på utformningen av bostadsområden. Nybyggda områden ska utvärderas och önskemål om kvalitet, skönhet och långsiktig hållbarhet ska vara avgörande för stadens tillväxt. Uppsalas egenart och kulturhistoria ska värnas. Stadens fortsatta utveckling ska läggas fast i brett samråd med kommuninvånarna.
Det är svårt att invända mot dessa ambitioner. På ett övergripande plan kan säkert alla partier i fullmäktige hålla med. Men den politiska poängen är naturligtvis att S och Mp försöker locka till sig röster från de Uppsalabor som de senaste åren retat sig på olika inslag i stadens utveckling – och på olika kontroversiella framtidsprojekt. Det enda konkreta (och positiva) projekt som de fyra nämner är Konserthuset i Köpenhamn, men i ett Uppsalaperspektiv är det förstås lätt hänt att läsarna tänker på Seminarieparken, Fulleröprojektet, Bovieran eller på den långvariga debatten om det till sist prisbelönade Pedagogikum.
Vill S och Mp satsa på stadsmiljön som gemensam profilfråga inför 2014 så får allianspartierna se till att de har något att svara med. Ett enkelt sätt är naturligtvis att släppa byggplanerna i Seminarieparken, vilket Fp och C redan vill göra. Men finns frågan kvar på dagordningen så måste också Socialdemokraterna bryta enigheten med Moderaterna. S vill ju också bygga vid Seminariet. Av någon anledning nämndes inte det i artikeln i tisdags.