Utrikesminister Carl Bildt har sagt så lite som möjligt om palestiniernas framstöt till FN – uppenbarligen för att frågan i stället hanterats på partiledarnivå inom regeringen. Och i partiledarkretsen har Folkpartiets Jan Björklund, kanske med stöd från ytterligare någon, drivit igenom att Sverige bör rösta nej till medlemsansökan.
De formella skäl som Björklund anför i sitt nyhetsbrev är dock svaga. Ett av dem är att tidigare S-regeringar har varit mot palestinska framstötar till Unesco och att Sveriges traditionella linje nu bara fullföljts. Men läget är ju ett annat än tidigare genom att frågan om palestiniernas ställning i hela FN-systemet nu ställts på nytt, i ett försök att bryta dödläget i fredssamtalen. Detta medges också i det andra skäl som anförs, nämligen att den palestinska ansökan om fullvärdigt FN-medlemskap kommer upp inom kort och att det då vore ologiskt att först behandla ansökan till Unesco. Däremot hade argumentationen gått ihop om Sverige, med hänvisning till denna överordnade fråga, hade lagt ned sin röst. Men det gjorde man alltså inte.
Övriga argument är inte bättre. Man hänvisar till Hamas – men det är inte Hamas utan den palestinska myndigheten på Västbanken som står bakom ansökan. Hamas är emot. Man konstaterar att inget fredsfördrag finns – men en uppgraderad status för palestinierna kan inte i sig vara ett hinder för de förhandlingar som måste föras. Snarare markerar den palestinska myndighetens ansökan än en gång att man accepterar principen om två stater, Israel och Palestina, som också den israeliska regeringen officiellt står bakom.
Israels belägenhet i regionen skulle väsentligt förbättras om man nu förmådde se de möjligheter som den palestinska framstöten innebär. Israels vänner, dit Folkpartiet vill räkna sig, borde säga detta klart och tydligt. Folkpartiet var det parti som först i Sverige argumenterade för en tvåstatslösning, flera år innan detta blev officiell svensk politik. Att mot den bakgrunden säga nej till en palestinsk ansökan som bekräftar att det är just en tvåstatslösning man eftersträvar går inte ihop.