Det hade varit spännande att se hur den helt okände kocken Pim van Dorpel hade kunnat förändra LO. Hade han som nyvald ordförande i sitt första kongresstal i helgen tagit ut en ny riktning i ett försök att göra Landsorganisationen relevant igen? ”Jag kommer att avsäga mig min plats i det socialdemokratiska verkställande utskottet och företräda alla medlemmar”, hade han till exempel kunnat säga.
Det fick vi aldrig veta. Han hoppade av, sjukskrev sig från jobbet på Hotell och restaurangfacket och försvann. Efter visst tumult på Waterfront i Stockholm skakade valberedningen fram en gammal ”äkt-sosse” i stället. I valet mellan ”industriman” och ”välfärds/service-kvinna” blev det det förra alternativet. Byggnadsbasen Johan Lindholm äntrade podiet. ”Kamrater, det är vi som får Sverige att fungera”.
Trots att han flugit business class till både Qatar och Sydafrika är Lindholm ingen fackpamp från förr. I alla fall inte på ytan. Till skillnad från en Stig Malm (ordförande 1983-1993, vars chaufför kläckte idén om fittstim) säger Johan Lindholm alla de rätta sakerna om kvinnor och hbtq. Han vill så väl, tar i så han spricker. Men uppslaget med så kallade pussy hats på den enkönade styrelsen i Byggnads på kvinnodagen 2017 var väl så där, tyckte de flesta.
Johan Lindholm har ett jobb att göra om han ska övertyga nuvarande och kommande medlemmar om att han inte bara är ute efter en ministerpost i en eventuell kommande S-regering. De 1,4 miljoner medlemmarna är mer splittrade än någonsin tidigare.
Den fackligpolitiska samverkan mellan LO och S nådde fryspunkten efter Januariavtalet 2019, med uppgörelser med C och L om bland annat arbetsrätten. Ett år senare visade en rad opinionsundersökningar att Sverigedemokraterna blivit största parti inom LO, med exempelvis 36 procent mot 29 procent för S (SvD Sifo 20/1 2020).
Arbetarrörelsen lyckades vända på siffrorna till valet 2022 då S var störst igen. Men det kostade i engagemang och i väldigt många tusen samtal till LO-medlemmar. Är det vad medlemsavgifterna ska användas till igen framåt valet 2026?
Johan Lindholms kongresstal osade av klasskamp och solidaritet med de utsatta. ”En årslön för en arbetare är numera månadslön för en företagsledare”, slog han fast. Men är det verkligen kampen mot direktörerna som LO ska ta? Många av medlemmarna är medelklass i dag och de verkligt utsatta har inget medlemskap i facket.
Det är inte lätt att peka ut vem som är ”arbetare” 2024, ännu svårare är att låtsas företräda dem alla. En bra början vore att kapa banden till socialdemokratin och äntligen låta medlemmarna bestämma.