De som är lite äldre minns hotet från ozonhålet på 1970- och 80-talet. Det livsviktiga ozonlagret tunnades ut och hålen växte, särskilt på södra halvklotet. Solens strålar skulle på sikt kunna förtära allt liv på jorden. Men vi visste snart vilka gaser det var som bröt ned ozonet. Montrealavtalet 1987 innebar att freongaserna förbjöds. Läkningen inleddes och det akuta hotet kunde avvärjas.
Men faran är inte över. Sedan 2012 ökar användningen av freoner igen, på grund av illegal tillverkning. Ännu inte så mycket att ozonlagret tunnats ut igen, men den slutliga läkningen kan försenas från 2050 till 2080, enligt en amerikansk studie 2018. Allt som allt måste ändå hanteringen av ozonlagret betraktas som en lyckad ansträngning av mänskligheten för att möta ett yttre hot.
Varför går det inte lika bra med klimatförändringarna, pandemierna eller antibiotikaresistensen? Orsakerna är ju välbekanta - de fossila bränslena, djurhållningen och antibiotikaanvändningen. Sambanden är tydliga. Alla håller förstås inte med. Men det fanns gott om forskare som gick på tvärs angående ozonhålet också, ibland faktiskt samma forskare som i dag ifrågasätter att människan orsakat den globala uppvärmningen.
En förklaring är att så länge det går att stoppa huvudet i sanden tenderar människor att också göra det. Det går att fortsätta släcka skogsbränder och bygga strandvallar ett tag till. Liksom det går att fortsätta isolera och bekämpa virus som hoppat över från djur till människa, fram tills att det kommer ett virus som är lika smittsamt som covid-19 men lika dödligt som spanska sjukan.
Det finns förstås betydligt större ekonomiska intressen i kol, olja och antibiotika (billigare kött) än i freongaser. Maktförhållanden och geopolitiska spänningar genomsyrar alla åtgärder. Liksom att coronapandemin blottlägger skillnader mellan länder och regioner. Men det handlar om gradskillnader. Till sist är det ändå hot som drabbar hela mänskligheten och som måste lösas unisont.
Kanske handlar allt om hur konkret hotet är. En asteroid som rusar mot jorden eller ett hål som öppnar sig i himlen kan inte förklaras bort. Skogsbränder och influensor har man däremot alltid haft. Med större slangar och fler sprutor kan man fixa även värre varianter. Ett tag till, som sagt. Antibiotikaresistensen är det minst konkreta av allt, men möjligen det allra värsta hotet på sikt.
Trots all vetenskap och kunskap är människan på vissa sätt inte klokare i dag än på medeltiden. Vem kan formulera hoten så att alla förstår att himlen håller på att öppna sig igen?