Det Àr med Rysslands invasion i Ukraina som med alla krig. Ett tag gÄr det att lÄtsas som om det Àr ett spel, en karta med olika fÀrger, rÀnder dÀr det inte stÄr riktigt klart vem som har övertaget. Det Àr militÀra mÄl, trupp mot trupp, artilleri mot flyg, pansarskott mot stridsvagnar, framryckningar och retrÀtter.
Som nyhetskonsument pĂ„ trygg mark kommer man pĂ„ sig sjĂ€lv med nĂ„got som liknar glĂ€dje över att âryssarna har kört fastâ eller att âukrainarna har tagit tillbaka en bit markâ. Döda soldater pĂ„ bĂ€gge sidor utgör tragik, men ocksĂ„ en logik för dem som deltar i kriget.
SjĂ€lvklart vet man att det Ă€r vĂ€rre Ă€n sĂ„, mycket vĂ€rre. Bilderna pĂ„ bostadshusen i Charkiv talar sitt tydliga sprĂ„k. BelĂ€gringen och beskjutningen av Mariupol Ă€r Ă€nnu tydligare, dĂ„ man fĂ„r veta hur mĂ„nga som lĂ€mnat halvmiljonstaden respektive hur mĂ„nga som finns kvar som oskyldiga offer för en pĂ„gĂ„ende massaker. ĂndĂ„ Ă€r det först pĂ„ krigets sjĂ€tte vecka som verkligheten slĂ„r till med full kraft, i Butja.
Den lilla förstaden vĂ€ster om Kiev hade 37 000 invĂ„nare. Det har den inte lĂ€ngre. Bilen med nyhetsfotografen kör slalom mellan döda kroppar pĂ„ en gatorna. De Ă€r civila, vissa med hĂ€nderna bakbundna. En massgrav med 300 kroppar har avtĂ€ckts. En man förmĂ„r inte sĂ€ga annat Ă€n att det var âen stridsvagn som skötâ. âFĂ€hundarâ, tillĂ€gger han, förkrossad.
Hela (vÀst)-vÀrldens tv-tittare fÄr ocksÄ se filmer. Till skillnad frÄn i Sarajevo och Srebrenica, senast Europa drabbades av ett storkrig, finns mobilkamerorna överallt. Vi fÄr se ett Àldre par utraderas nÀr de sitter i sin bil, trÀffade av en granat. Och vi fÄr se en son med en pappa och hundar beskjutas nÀr de bromsat in vid vÀgkanten. Hela förloppet, med sonens skrik, pappans död med den vakande hunden intill.
Ryssland ska nu utredas för krigsbrott, i första hand för attackerna mot civila, i andra hand anfallskriget, möjligen ocksÄ folkmord. Philippe Sands, expert pÄ internationell rÀtt, vill upprÀtta en tribunal för Ukrainakriget, likt den för det forna Jugoslavien (SVT Agenda 3/4). Han har inte gett upp möjligheten att fÄ se Vladimir Putin inför rÀtta, likt en gÄng de serbiska ledarna Milosevic, Karadzic och Mladic.
VÀgen dit Àr lÄng. Mycket beror pÄ utvecklingen av kriget och den politiska situationen i Ryssland. Men arbetet med att utreda och dokumentera Àr i full gÄng och det Àr ÀndÄ det viktigaste. Historiens dom mot Putinregimen blir hÄrd. Efter hand kommer sannolikt fler och vÀrre vidrigheter att avtÀckas, men det var den hÀr helgen det började, i Butja.