Det har snart gått 15 år sedan Dragon Gate började byggas vid E 4 norr om Tierp, i Älvkarleby kommun. Myggmedelsmiljardären Jongchun Li hade stora planer för anläggningen som skulle bli ett Kina i miniatyr. Minst 200 miljoner kronor ska han ha investerat i projektet. Nu är det nära att säljas, enligt fastighetsmäklaren, som säger att affären befinner sig i ett känsligt läge.
Nära är på något vis historien om Dragon Gate. Projektet har varit nära att stoppas flera gånger på grund av brister i arbetsmiljöskyddet. Dragon Gate har också varit "nära" att invigas ett antal gånger, så nära att festen redan varit planerad med artister och allt. Men muren och drakstatyerna står kvar framför en öde anläggning, en påminnelse om det svåra med affärsuppgörelser mellan så vitt skilda kulturer som den svenska och den kinesiska.
I Kalmar, Bohuslän och Norrbotten finns andra spår av projekt som inte hållit vad de lovat. Den största kostnaden för misslyckandena hamnar förstås hos ägarna, men blåögda lokalpolitiker har också bistått med skattepengar för myndighetsutövning, olika samarbeten men inte minst fått se sitt rykte försämras i skuggan av ruinerna.
Enligt Forbes hade Kina 318 dollarmiljardärer 2016 och närmar sig USA, som hade 563 stycken. I den kinesiska blandekonomin investeras en hel del av de ofantliga förmögenheterna i sådant som anses vara till gagn för landet, som infrastruktur och råvaror. Men mycket sprids också till synes slumpmässigt över världen, som i de nämnda svenska fallen.
Kommunikation är a och o i affärer. I Kina finns det pengar i överflöd men inte lika mycket av sådant som affärsplaner. Att släppa in en storinvesterare i kommunen som talar om ”meridianer” eller att ”den skandinaviska halvön har formen av ett drakhuvud” (inte helt belagt, det medges) är inte seriöst. Det är inte ens nära faktiskt.