Hej Sarah Lund!
Välkommen tillbaka till min tv-ruta, jag har saknat dig.
Jag gillar ditt kantiga sätt, din målmedvetenhet och intelligens och totala brist på social smidighet. Samtidigt tycker jag lite synd om dig, du har ingen tur med karlar precis, den förra visade sig ju vara mördaren. Men polisdetektiver ska inte ha lyckliga hemförhållanden, det blir inte bra tv av det. Ni ska vara olyckliga, besvikna och övergivna. Stålsätta er mot känslor, bygga upp ett pansar mot omgivningen. Bara så kan ni lägga all kraft på mordutredningarna, rota i de värsta formerna av mänsklig ondska, och jobba dag och natt när alla andra gett upp för länge sen.
När danska Brottet började visas på svensk tv (2009?) blev jag knockad. Så oerhört bra! Ann Eleonora Jørgensen som spelade mamman till den mörkade Nanna var så hudlöst trovärdig i sin roll, bland det bästa jag sett i en tv-serie någonsin. Och Sofie Gråbøl som Sarah Lund, man måste älska henne. Alla var så bra, och varje gång slutvinjetten rullade höll jag på att gå sönder av spänning och längtan efter nästa avsnitt.
Många tycker att säsong två med Afghanistan-temat inte var lika bra, men jag gillade den ändå. Och nu alltså säsong tre. Vad ska vi tro om säsong tre?
På plussidan:
- Företagsledaren vars dotter blir kidnappad. Jag gillar skådisen, Anders W. Berthelsen ("Taxa", "Krönikan"), och jag uppskattar att han är en så ömsint och närvarande pappa, det brukar inte stenrika karriärister få vara.
- Sidostoryn med Sarah Lunds komplicerade relation till sin son. Han har alltså inte berättat att hon ska bli farmor? Ajaj.
- Den nye kollegan. Han ser så valpig ut, men har redan visat sig besitta erfarenheter och egenskaper som kan komma till nytta. Men, jag är ledsen, det brukar inte vara nån bra prognos för Sarah Lunds parhästar...
På minussidan:
- Den politiska sidostoryn känns påklistrad och är hittills fullkomligt ointressant.
Vi får se vart det tar vägen. I jämförelse känns likaledes danska kriminalserien Dicte som en lättviktare. Trots att hon också är både tuff och trasig, ensamstående mor, och spelad av duktiga Iben Hjejle. Men manuset släpar på logiska luckor och skådespelarna runt omkring är rätt ojämna.
Dessutom: Det finns bara en Sarah Lund. Och varje gång slutvinjetten börjar rulla längtar jag våldsamt efter nästa avsnitt.
Välkommen tillbaka, Sarah!
KRÖNIKA. "Dessutom: Det finns bara en Sarah Lund. Och varje gång slutvinjetten börjar rulla längtar jag våldsamt efter nästa avsnitt", skriver Susanne Sterner i veckans mediekrönika.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.