Soldaten Woyzeck (Erik Ehn) är hetsad, svettig, besatt. Redan på hans första repliker hörs det att något våldsamt kommer att hända. I slutet sticker han kniven i sin flickvän Marie (Rebecka Hemse).
– Jag vill bryta mot den tyska Woyzecktraditionen, sade Michael Thalheimer när han berättade om sitt arbete med pjäsen på Goethe-institutet i Stockholm (19/9).
Thalheimer, som räknas som en av Tysklands ledande regissörer, förklarade att han var trött på uppsättningar där Woyzeck skildras som ett offer för klassamhället. Men om man läser pjäsen – jag gjorde det i somras – märker man att det inte bara är Woyzeck som rids av något han har svårt att ge uttryck för.
De som ska föreställa auktoriteter – kaptenen och doktorn, spelade av Magnus Roosmann och Johan Holmberg – är lika nerviga, fulla av fixa idéer. Alla, även Marie, balanserar på en gräns. Det kunde vara den febrigaste sortens 1920-talsexpressionism, men pjäsen skrevs 1836 av den 23-årige Georg Büchner. Han dog utan att ha avslutat den.
Ridån går upp över en stor skateboardramp. På botten står Woyzeck. Det är mycket effektivt: därifrån kommer man inte upp igen. En efter en glider de andra ner till honom.
Thalheimer låter Woyzeck prata entonigt och maskinmässigt. Doktorn, kaptenen och tamburmajoren (Thomas Hanzon) hackar, fastnar i sina repliker. Ingen tittar på någon annan. Skådespelarna används till stor del som dockor på en marionetteater. De enda som inte uppträder mekaniskt är Marie och hennes granne Margret (Nadja Weiss).
Büchners manus är en av teaterlitteraturens starkaste texter, men istället för att utgå från styckets egen attityd och utveckla den klistrar Thalheimer dit en kaxig, rökande kabarésångerska (Inga-Lill Andersson). Istället för Büchners förtvivlade, folksagogrymma humor får vi lite stumfilmsgeggande med raklödder.
Det skriks mycket, utan att skådespelarna uppnår någonting. De skriker med klämda, sträva röster, som rädda skådespelare som tror att de överskrider sina begränsningar om de vrålar, men de har inte överskridit någonting alls, de står fortfarande kvar bakom dörren. I slutet ligger alla med avskurna halsar utom Woyzeck. Büchners text är också oskadd, den har man ännu inte närmat sig.