På lördagskvällen hade Laleh Pourkarim turnépremiär i Uppsala konserthus och hennes utgångsläge var lysande; succén i tv-programmet Så mycket bättre har gjort att alla lyssnar. I programmet var hon en udda fågel med sina loopar och sitt atmosfärbyggande, men världen av av covers, skapandet inom på förhand givna ramar, visade sig passa henne perfekt och helt plötsligt var hon allas favorit.
På scen i Uppsala visade hon att hon verkligen tänker fånga tillfället. Coverlåtarna är med, Tomas Ledins Just nu som ett suggestivt mindfulness-mantra, E-Types Here I go again i nästan löjligt dramatisk form. Men det är egentligen inte Så mycket bättre som står i centrum, utan nya albumet Sjung.
Titellåten Sjung inleder, sexmannabandet står som trädstammar i en sagoskog på en vackert smyckad scen, och efter en sprallig Vårens första dag blir stämningen åter trolsk. Faktum är att hela första halvan av konserten är som ett mellanting mellan popkonsert och välrepeterad teaterföreställning. Varje ton, varje rörelse känns som resultatet av en perfektionist i farten.
Eleganta låten Elephant och de 80-talsdoftande afrovibbarna i Samuel är bevis nog att Laleh verkligen hittat sin form. Det spretiga från förr hörde förvisso till hennes charm, man tänker att det går hand i hand med hennes starka integritet som artist. Samtidigt går det inte att komma ifrån att man tidigare fått sålla bland hennes låtar, leta fram det man gillar och strunta i annat, medan albumet Sjung är en helhet på ett för Laleh nytt sätt. Påhittigheten tar sig numera andra uttryck än de tidigare vilda hoppen mellan genrer och influenser.
Teaterföreställningen fortsätter med In the comet och Snö. Till den senare hör ett klädbyte till en vit klänning, rök som rullar in på scenen. Laleh gestikulerar mjukt och vill så mycket att det vore lätt att parodiera. Men det är befriande att hon inte sparar på något, pop helt utan skyddsnät kan vara härligt att se.
Då och då uppkommer sprickor i det perfekta, välkomna avbrott av roliga mellansnack och tokig spontanitet och under den utdragna avslutningen av konserten kan Laleh göra hur hon vill. Ridån faller ändå inte förrän hon själv vill. Hon har succén i sin hand.