Uppsalalaget missade precis en av de fyra platserna i lagfinalen och slutade på femte plats. Istället blev det Malmö, Göteborg, Växjö och Södermalm som gjorde upp om vandringspriset i tre omgångar. Lagen valde själva om de ville skicka upp enskilda poeter på scenen eller tävla tillsammans på scenen. De flesta valde det senare, vilket gav mer växelverkan vilket av någon anledning också gav mer komik och dramatik och mindre poesiliknande inslag. Svenska lagmästare blev Malmö.
- Rent sociologiskt kan man konstatera att det gått från poesi till teater. Framträdandet är mycket viktigare än texten, sade en man bekymrat i raden bakom.
Skillnaden i publiktäthet jämfört med den första dagen var påtaglig. Fullsatt och en publik somkändes Melodifestivalfinal i Globen minus skyltarna med artisternas namn och hjärtan på. Luften var het, tät och syrefattig. Och det var inte bara finalerna som hade lockat folk.
- Det har aldrig varit så här mycket publik på kvaltävlingarna, sade MC:n Solja Krapu.
I den individuella finalen tävlade de åtta poeter som fått mest poäng de tidigare dagarna. Den skräniga publiken fick tillställningen att låta som en urspårad hockeymatch. Poeternas alster växlade mellan stå upp-komik, ordvitsar, nödrim och snygga formuleringar och allt möttes av öronbedövande jubel. Utom när någon i juryn satte ett betyg under åtta (på skalan ett till tio) och buades ut.
Alla åtta läste en gång. Fem gick vidare. Karin Jakobsson och Niklas Mesaros fick mest poäng och gjorde upp i en finalduell som den senare gick segrande ur och tog hem titeln.