Stabilt album av Takida

ROCK. Ånges stoltheter Takida fortsätter att marinera melankoliska popmelodier i trögflytande rockvätskor på uppföljaren till dundersuccén Bury the lies. För det lär de knappast vinna någon respekt bland dem som premierar nydanande, trendsättande eller gränsöverskridande musik. Däremot kommer de garanterat att behålla sin kärnpublik, radiolyssnare som inte vill att rockmusik ska bita för hårt och popkonsumenter som välkomnar låtar med mer tyngd och svärta mitt i det bubbelgumsrosa topplisteutbudet.

The darker instinct är ett stabilt album, på gott och ont. Tidvis infinner sig känslan att Takida har fastnat i en ljudkostym som känns statisk, malande och trång. Å andra sidan är kvaliteten på kompositionerna hög. Vore det inte för vissa textmässiga plattheter skulle de kunna tas för vilka kaliforniska superstjärnor som helst. Ångeborna kan fortsätta att vara stolta över stadens rocksöner.

Stabilt album av Takida

Ånges stoltheter Takida släpper ett stabilt album, på gott och ont. Men vore det inte för vissa texter skulle de kunna tas för vilka kaliforniska superstjärnor som helst, skriver Björn Lövenlid.