Oklanderligt snygg produktion

ROCK. När John Engelbrekt och Oskar Bonde släppte sin självbetitlade debut som Johnossi för fem år sedan reagerade jag och många med mig på en Gordon Gano-betingad reflex och gick omkring med skivans bästa spår i lurarna i flera månader.

Men redan då tyckte jag att Johnossi släppte igenom ett alldeles för ojämnt material. Så känner jag också inför duons tredje skiva Mavericks. Orsaken är följande: Johnossi har den där ovanliga och högst åtråvärda kvaliteten att kunna låta som en världsfrånvänd och euforisk men förbannad apa på rymmen över ett nät av nervtrådar - och har man den egenskapen ska man helst inte försöka göra något annat än just det.

Här är de mer genomarbetade än tidigare och trots att produktionen låter oklanderligt snyggt får jag vänta till spår sex av tio innan de låter som jag vill.