Nya skivor

Mats Grönmark

[Kaja4]
Roller coaster blues
(Rhythm Ace Recordings)

ALTCOUNTRY. Om Mats Grönmark var amerikan skulle han och resten av konstellationerna kring bolaget Rhythm Ace Recordings definitivt tillhöra den mest statusstinna kärnan av altcountrykretsarna. Mats Grönmarks musik är så skev att den egentligen inte borde gå att lyssna på, och att den ändå gör det är ett av mysterierna som gör den intressant. I extremt experimentell musik tappas ofta själva vitsen och funktionen av musiken bort. I Mats Grönmarks sällskap glider man med utan att behöva anstränga sig och kommer ut på andra sidan några musikperspektiv rikare.
Bästa spår: Blakes house
Andreas Jakobsson


Oskar Ekberg
[Kaja4]
J H Roman -12 sviter för klaverinstrument
(Daphne)

KLASSISKT. ”Svenska musikens fader” Johan Helmich Roman är mest känd för sin Drottningholmsmusik, men han skrev också en rad kammarverk som sällan framförs, däribland tolv klaversviter som nu för första gången spelats in på skiva, av internationellt ryktbare pianisten Oskar Ekberg.
Exakt tillkomstår har inte kunnat fastställas, men för lyssnaren blir det uppenbart att dessa sviter ligger en bra bit ifrån Bachs tuktade formalism.
Snarare ger de ett intuitivt, melodiskt lekfullt intryck - stundtals med föraning om romantiken.
Kanske inte någon direkt teknisk utmaning för interpreten, men Ekberg lyfter väl fram den skira melodiken och charmen i dessa orättvist försummade klaverstycken. 
Bästa spår: Suite V:Andante 
Ulf Gustavsson


Love Antell
[Kaja4]
Gatorna tillhör oss
(Startracks/EMI)

POP. Det var så länge sedan som 2004 som Love Antells band Florence Valentin släppte sitt första album. Det kan man inte riktigt tro när han nu solodebuterar med Gatorna tillhör oss – och det menar jag på ett positivt sätt. Love Antell sysslar inte med ”mognad” på det vanliga sättet, han har inte satt sig ner och börjat skriva låtar om sin egen karriär eller om livet som trettioåring. I hjärtat är han fortfarande tonåring, och kommer undan med det med hjälp av en gnutta utifrånperspektiv. Gatorna tillhör oss är full av snygg pop om Sverige 2012, med ett sound som är lite tidlöst på Jakob Hellman-vis, men med en udd av Göteborgspop och massor av storslaget eko a la Glasvegas.
Bästa låt: Genom natten
Johanna Åberg


Cookies n Beans
[Kaja3]
Go tell the world
(Queen Street/EMI)

COUNTRYPOP. Först blir jag lite orolig. Cookies n Beans skriver i pressreleasen att de jobbar med ”låtskrivare de är intima med” och första låten handlar om att de numera lever ett nyktert liv . . .
Men de verkar okej i övrigt. Trion Charlotte Centervall, Linda Ström & Frida Öhrn har mognat in mer i sin musik sedan förra albumet Beg, borrow and steal och leder svenska ligan av Dixie Chicksinspirerade grupper över namn som Abalone Dots och Calaisa. Cookies n Beans är tätt samsjungna och inte minst har de suveräna Frida Öhrn (hon är absolut värd ett soloalbum nu!) som kan få vilken låt som helst att leva. Låtarna står sig också fint på egna ben.
Dock har Cookies n Beans lite av samma problem som sina svenska kolleger i genren: det blir inte riktigt det djup i sånger och framförande som behövs för att det riktigt ska ta tag i en och ruska om. Orättvist, ja visst, men jämför med en enda sång av Emmylou Harris. . .
Bästa låt: The first step
Björn G Stenberg


Isabel Sörling Farvel
[Kaja3]
Isabel Sörling Farvel
(TUN)

JAZZ. Härom året tog sångerskan Isabel Sörling initiativ till att sätta ihop en jazzgrupp för medverkan i Sveriges musikhögskolors uttagning till Young nordic jazz comets. Det slutade med att gruppen vann den nordiska finalen och fick göra en stor turné.
Nu cd-debuterar denna unga sextett med en säregen, gränsöverskridande mix av minimalism, fri improvisation och formdjärv melodik som för tankarna till såväl Kurt Weill som Bo Nilsson och Laurie Anderson.
Här finns en ambition att skapa ett helt eget uttryck. Stundtals andäktigt suggestivt när uttrycket dras ned till ett minimum, men också infall av kollektivt plockepinn som kunde ha tuktats mer.
Bästa spår: If you don´t
Ulf Gustavsson


Lyle Lovett
[Kaja3]
Release me
(Warner)

COUNTRYPOP. Lyle Lovett är oerhört mångsidig, ibland så det star I vägen för honom själv. Så är det lite med detta nya album där han blandar eget och covers, och har gästsångare som Sara Watkins, k.d. Lang, Arnold McCuller och Kat Edmondson. Här gör han schlagers som titelspåret Release me och Baby, it’s cold outside habilt men inte märkvärdigt, mest småmysigt och trevligt.
Men så slår han till med en mästerlig ballad som Understand you och jag önskar bara att han fyllt albumet ännu mer med liknande material i stället. Nu blir det ett handfull riktigt bra låtar och resten okej.
Bästa spår: Understand you
Björn G Stenberg


Crazy Lixx
[Kaja3]
Riot avenue
(Frontier/Playground)

SLEAZE. Den svenska sleaze-vågen må ha ebbat ut något, men släpps det sådana här trevliga album är hoppet långt ifrån ute. Crazy Lixx slänger ut livbojar åt höger och vänster, bland annat refrängsnygga singeln In the night och ett koppel Def Leppard-guppande körer som ger extra flytkraft. Enda riktiga grundstötningen är Kiss-dängan Fire it up, vilket repareras skapligt med en oväntat stark ballad som svanesång. 
Bästa spår: In the night
Jonas Kihlander


Rasmus Seebach
[Kaja3]
Mer’ end kærlighed
(Universal)

POP. Varje gång jag hör Rasmus Seebach blir jag förflyttad till baksätet på en taxi i centrala Köpenhamn efter mörkrets inbrott. Jag är oproportionerligt svag för just neonbelyst radiopop med nattklubbsvibbar, framför allt när den framförs på mjuk, dansk huvudstadsdialekt. Bländad av det inser jag samtidigt att Seebachs nya skiva är fylld av extremt förutsägbara ackordföljder och formulär 1A-pop. Det här är knappast dansk dynamit eller Gammeldansk, snarare en sval Citronvand i solen på Kongens Nytorv, och det är inte helt fel det heller.
Bästa låt: Sirenerne
Björn Lövenlid


Carolina Wallin Pérez
[Kaja2]
Där vi en gång var
(MTA Production/Razzia)

POP. Carolina Wallin Pérez slog igenom med fina och mycket hörvärda versioner av Kenthits. Efter en sejour i Melodifestivalen tar hon nu det definitiva klivet fram som låtskrivare och artist på egna ben. Hennes röst är småflickig, småjazzig och vänlig med tydliga ”Lidingö-i:n”, något som förvisso är trevligt men också ofarligt och ospännande. Låtarna har fått en snyggt luftig och växlingsrikt indiepoppig produktion men i mina öron handlar det mest om bagateller, något att tralla på eller ha i bakgrunden, och jag är ganska säker på att Wallin Pérez har siktet inställt mot högre höjder än så.
Bästa låt: Du såg ingenting
Björn Lövenlid