Det är kanske inte så ofta mångmiljonärer här i landet ägnar sig åt att lyfta fram sina fattigrötter och detta dessutom inte bara känns som en fernissa. Tomas Ledin har letat i barndomsminnen, gamla brev och arkiv och grottat ned sig i sin historia – som förstås är mångas historia. Han blandar upp sin bredbenta allsångsrock med folkmusik och lyckas i några spår att göra riktigt bra låtar, med tyngd och pondus och viss förnyelse.
I andra blir det bara krystat, särskilt när han sjunger på dialekt. Men roligt med någon som tar nya grepp om sitt liv och skapande.