POP. Carola, Elvis Presley och Barbra Streisand borde vara en given kombination. Carola blev ju ”upptäckt” första gången genom att sjunga en Elvislåt i tv, och gospel - som var Elvis hjärtemusik - har alltid varit en av Carolas starka sidor. Därtill har hon som svensk sångprimadonna med stort uttryck ett tydligt släktskap med Barbra Streisand.
Problemet med hennes nya hyllningsskiva till dessa artistgiganter är dels att deras egna insjungningar av låtar som Suspicious Minds och Woman in love är så definitiva, dels att Carola och hennes musiker oundvikligt får något provinsiellt över sig.
Jag tror mycket handlar om de halvbleka arrangemangen som känns som en typisk svensk studioprodukt, som skräddarsytt för morgon-tv, mycket långt från Memphis och Nashville. Men också att Carola ibland låter lite vilsen i dessa krävande låtklassiker, utan tillräcklig botten och djup.
Bäst funkar det när schlagerpopvibbarna får ge vika åt mer renodlad jazzblues i Heartbreak hotel. Där växer Carola flera nummer.