Det går att ana sig till manusförfattarnas vånda inför att dra Shrek ett varv till. Det mesta har tröskats ur den figuren i de tidigare filmerna. Därför får det bli idén med att låta honom kämpa mot en ny hänsynslös motståndare, en som upphäver tiden. Det har gjorts ett antal gånger i andra sammanhang men funkar okej även nu.
När första animerade filmen om det gröna träsktrollet kom var det ett härligt respektlöst flyt som tilltalade direkt. Här var det inte frågan om något finlir. Shrek älskade gyttjebad, larver och skalbaggar och inte minst att släppa väder och rapa. När han löste prinsessan från förbannelsen att vara människa på dagen och troll på natten blev hon i stället troll på heltid! Bara det. . .
Nu har det gått en bra tid och paret har trillingar och lever ett ”normalt” Svenssonliv. Shrek har dock börjat fundera om nattvak och familjeliv verkligen är vad han vill ha ut av livet. Tänk om han kunde få vara ett hemskt och fruktat träsktroll igen, om så bara för en dag. Men man ska vara försiktig med vad man önskar sig. En trollkarl hör honom och lovar ett byte, om trollkarlen får en valfri dag av Shrek. Tyvärr väljer han dennes allra första födelsedag och tänker se till att Shrek inte upplever en till. Stackars Shrek upptäcker då att han egentligen inte kommer att existera om han inte hittar prinsessan igen och får kärlekskyssen innan hans nya dag är över. . .
Även denna gång är berättelsen fylld av referenser och blinkningar till mängder av andra filmer och företeelser. Den klarar att överraska och att vara rolig till viss del även nu men det börjar bli en del tomgång, en tendens som funnits allt mer även i de andra uppföljarna.
Det hindrar inte att den har sina poänger. Att Shrek mansegoistiskt nog får vara den som får ha tvivel om sin roll uppvägs av att det är prinsessan Fiona som leder motståndsgruppen som en annan Robin Hood. Det är också en fin film om kärlek mellan mogna ”människor”.
Det burleska och respektlösa finns även här i lämpliga doser. Helst ska man ha sett åtminstone en tidigare film för att hänga med i den bitvis snåriga historien, som inte underlättas av att det ibland är svårt att uppfatta replikerna. Om man inte är för liten rekommenderas versionen med originalrösterna, i stället för den svenska dubbningen.