Det glittrar mer än vanligt när Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha från den kolossalt omtyckta HBO-serien Sex and the City är tillbaka i en andra spelfilm. Innan jag stegar iväg för att se filmen rullar en reklamfilm på tv. Man kan vinna biljetter till Sex and the City 2 och en mängd andra ”sexiga” priser i en tävling av Nutrilett Hunger Control. Filmen riktar sig naturligtvis främst till unga kvinnor, en kategori som redan lever med skeva ideal och som absolut inte behöver ytterligare press på sig om hur kvinnor bör vara eller se ut.
Vad som avhandlas är till största del äktenskap och livet som gift. Överlag framstår karaktärerna i Sex and the City 2 som ovanligt okänsliga samtidigt som överkonsumtionen är galnare än någonsin förr. Carrie känns nästan inte igen, utan är osedvanligt trumpen och gnällig. Inte ens en gratisresa med vännerna till ultralyxiga Abu Dhabi verkar hjälpa. Filmen är jobbigt depraverad och smaklös och här finns ingenting som relaterar till verkliga livet.
Det är konventionellt och ytligt och förolämpningarna som filmen innehåller är förmodligen fler än de lyxiga designerplaggen. Det är extra allt och lite till. Men, jag betvivlar att fansen blir besvikna. Det är ju ändå Sex and the City, säger två tjejer i publiken och halar fram ett paket riskakor.