Jules och Nic har ett typiskt amerikansk medelklassliv: villa, vovve, Volvo och välartade barn. Visst kan det bli lite slitningar ibland då psykologen Nic är den mer ordnade typen och kör över hemmafrun Jules då och då när hon kommer med ännu ett nytt, förmodligen hopplöst projekt. Men att familjen har två mammor är inget som verkar märkas i vardagen.
Det är först när de två barnen kommit en bit upp i tonåren och vill få reda på vilken som är deras biologiske pappa som det börjar bli en del friktioner. Båda mammorna har använt samma spermadonator så de är biologiska halvsyskon vilket sammansvetsar barnen extra.
Om detta sökande rör om i familjen så är det inget mot vad det blir när de hittar honom: en restaurangdrivande halvhippie som lever ett smått bekymmerslöst slackerliv i Kaliforniens sköna klimat. . .
Det hela blir till en katalysator som får upp gamla nedgrävda konflikter, både mellan och inom, huvudpersonerna. Det finns mycket att göra upp med bakom de välordnade och gemytliga fasaderna. Lisa Cholodenko skildrar detta med en mild humor och ett insiktsfullt psykologiskt seende. Det blir många vändningar att känna igen sig i oavsett sexuell preferens och de inblandade blir snart en självklar angelägenhet för tittaren.
Trots alla skavande problem och konflikter är den uppkomna situationen en chans till nystart för de inblandade. Möjligheterna är plötsligt stora, och en hel del val som man tagit för givna måste göras om igen. Samtidigt lyckas Lisa Cholodenko göra en typisk må-bra-film av det hela. Skratt, småleenden och huvudruskningar beledsagar den smarta komedin, som dessutom lyckas med att vara sexig utan spekulationer.
Regissören har förstås draghjälp av suveräna skådespelare. Särskilt Annette Bening och Julianne Moore gör storverk i de ledande rollerna där de spelar med en ledighet och självklarhet som imponerar stort. Mark Ruffalo som pappahunken gör allt som behövs. De båda barnen spelas av fynden Mia Wasikowska (Alice i Underlandet) och Josh Hutcherson (Bron till Terabitia).
Lisa Cholodenko gör liksom Ella Lemhagen med Patrik 1,5 en självklar normalisering av ett samkönat äktenskap. Det är sällan man ens tänker på det hela även om filmen förstås i mycket handlar om just detta. Det är ett mycket gott betyg.
Fast kvar stannar en egentligen ovidkommande fråga: är det verkligen vanligt att lesbiska par hetsar upp sig med att titta på manlig gayporr?