I Läroplan för grundskolan 2011, för övrigt den sämsta bok jag någonsin har läst, står det alldeles klart att ordet "kunskap" inte längre betecknar vad individen faktiskt kan, utan om denne kan bevisa att han eller hon har den. Och kan de inte det, så är det slut med dem. Utbildningsministern har deklarerat att den som inte uppnår kunskapsmålen i första klass, är totalkörd.
Herre min gud, det är barn vi pratar om! Var kommer detta hysteriska flåsande ifrån? De håller ju på och lär sig! Det hela gör mig på vansinnigt dåligt humör.
När jag är på vansinnigt dåligt humör vaknar entreprenören inom mig till liv. Jag planerar att starta en skola för sex- till nittonåringar som naturligtvis skulle få namnet Flumskolan.
Till skillnad från dagens tragedi, skulle Flumskolan bygga verksamheten på kvalificerad forskning. Med vetenskapen i ryggen, snarare än en hoper hojtande webb-babianer på yttersta högerkanten, skulle vi utgå från de allra senaste pedagogiska forskningsrönen.
För ni förstår, det skulle inte vara de enkla tankebanor som krävs för att lära någon gå i takt på kaserngården som styrde inriktningen på verksamheten, inga barnfientliga cynismer. Vi skulle utgå från de relativt enkla neurofysiologiska grundförutsättningar som innebär att man inte kan jämföra den ena sjuåringen med den andra eftersom den mänskliga hjärnan, precis som kroppen i övrigt, utvecklas i olika takt hos olika individer. Och eftersom vi inte kan kräva samma saker av två sjuåringar, måste vi låta dem uppnå kunskapsmålen i den takt som deras hjärnor tillåter - allt annat vore absurt.
Jag menar, somliga sjuåringar är ju så klipska att de i ett huj kan räkna ut hur många procent mer de ska få i veckopeng om Riksbankens styrränta går åt rätt håll, medan andra anser att siffran åtta liknar en snögubbe utan huvud.
I Flumskolan skulle vi uppmuntra synsättet att siffran åtta är en snögubbe utan huvud men vi skulle också konstatera att åtta är en väldigt hög styrränta. Och eftersom humaniora kommer få en central roll kommer de också lära sig att Cicero föredrog att skriva VIII i stället för 8. I Flumskolan skulle matematiken aldrig reduceras till att bli en räkneövning som ska utföras med ett stoppur i lärarens hand. Och inte skulle vi vara så stendumma att vi skulle utbilda barnen utifrån de behov som näringslivet ställer på arbetskraften i dag. Våra visionära barn utbildas till vad näringslivet kommer att bli i morgon.
I Flumskolan ger vi våra elever hur många chanser som helst. Det som inte fastnar i dag, fastnar i morgon. Verklig, värdefull inlärning sker med ett outsinligt tålamod, den bankas inte in under tidspress och med hotet om utslagning.
Går det riktigt bra ska vi utvidga verksamheten till FlumVux, där vuxna ges chansen att återerövra de kunskaper som omständigheterna förvägrade dem. Överskottet för denna verksamhet skulle gå direkt till de skolor som bättre behövde dem. Inte till något skatteparadis. Men då skulle jag väl aldrig få starta en skola.
Nu startar jag Flumskolan!
KRÖNIKA. Författaren och arkeologen Magnus Alkarp skriver om läroplanen för grundskolan och hur han skulle göra om han startade en skola, Flumskolan.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.