Mersmak för seriemässan

PÅ PLATS. Mässan fyllde under söndagen Grand med förlag, författarsigneringar, trivia och, framför allt, ett stort antal läsare, vilket möjligen är det definitiva svaret på om en mässa verkligen behövs eller inte.
En chans att bli porträtterad som zombie, ett överflöd av Tintin-prylar, den lokala stoltheten 1000- ögons Uppsala-trilogi, en liten hyllning till den nyss bortgångna eldsjälen Kristiina Kolehmainen, som startade Serieteket i Stockholm, superhjältar, skräck, manga, humor, satir, självbiografi, grafiska romaner och korta strippar, Strindberg, Jane Austen, Stephen King, alla i serieform, och till och med Kalle Ankas pocket.
Är det någonting som utmärker serien av i dag så är det anslående bredden av genrer, stilar och personliga uttryck. Det svåra och utmanande kan gå bredvid det mer lättviktiga och populära.

Workshops och föredrag är förstås givna inslag på varje mässa med självaktning. Och för den som inte var sugen på att lära sig fingervirka spindelnät
(vilket strängt taget faktiskt är en oumbärlig kunskap) erbjöds bland annat ett föredrag på temat självbiografiska serier med Mats Jonsson, som är svensk mästare i genren (om jag får bestämma). Om man grottat ner sig i Jonssons grafiska romaner känns ett föredrag av författaren ungefär som att bläddra i hans böcker. Balans, lyder den förmedlade lärdomen, mellan hybris och självförakt är lika viktigt i vardagen som i den självbiografiska gestaltningen.
Männen dominerade som väntat i trängseln kring bokborden, men inte så totalt som de skulle ha gjort för ett tiotal år sedan.

Den feministiska serien, och föregångare som Lena Ackebo, har förhållandevis effektivt könsutjämnar publiken. Kön till den allt mer populära Lina Neidenstams signeringsbord, där det nya albumet om Zelda stod i fokus, verkade för övrigt påfallande uppspelt. Kanske för att hon brukar bjuda på en teckning bredvid sitt namn.
Jag skulle tro att det finns gott om utrymme för Comix att fortsätta växa.