Den brittiska samtidskonsten nådde sin höjdpunkt 1997 med utställningen Sensation på Royal Academy of Art. De så kallade YBA: s, Young British Artists från Charles Saatchis samling, hade under några år på 1990-talet lyckats göra London och England till Europas attraktiva kostcentrum.
Riktigt så är det inte längre. I dag är det snarare Berlin som kan göra anspråk på titeln Europas Konsthuvudstad. Men London håller ändå ställningarna, inte minst som arena för den världsvida konsten. Och med det årliga Turnerpriset ser man till att hålla kvar omvärldens intresse för den inhemska unga konsten.
En av de hetaste konstadresserna är Tate Modern med utställningar, samlingar och kanske allra mest evenemangen i den magnifika turbinhallen. Tio internationellt verksamma konstnärer har sedan starten fått uppdraget att använda det spatiösa rummet. Inledningen med Louise Bourgeois tre torn och den uppmärksammade väldiga spindeln Maman 2000 lade ribban, och efterföljarna har sett till att behålla den höga nivån.
Elfte utställare är den kinesiske arkitekten och konstnären Ai Wei Wei, en modig samhällskritiker som gjort sig känd för sina djärva utspel mot den kinesiska diktaturen. Wei Wei fyllde först hela turbinhallens golv med miljontals små ”solrosfrön”, utförda som keramiska objekt för verket Sunflower Seeds.
Dessvärre visade det sig vara riskabelt för besökarna att beträda golvet, och installationen har nu flyttats till hallens södra del. Men även där gör den tveklöst ett mäktigt intryck, och dess konceptuella ”farlighet” har knappast förminskats.
Symboliken är mångtydig: att knapra solrosfrön har varit en tyst protest mot den kinesiska maoismen – ordförande Mao beskrev sig som bekant som Solen. Anknytningen till den urgamla keramiska traditionen i Kina är ett annat spår i tolkningen. Ai Wei Wei har tidigare använt just denna del av den kinesiska kulturhistorien i uppmärksammade installationer och performances. Att varje litet ”frö” fått en individuell form och dekor är ett annat viktigt inslag i det nya verket: mitt i kollektivismen markerar Ai Wei Wei varje individs egenart och värde. Sunflower Seeds är tveklöst en av vinterns viktigaste utställningar.
En annan konstnär som ofta relaterar till den aktuella politiska verkligheten i sitt hemland Mexiko eller i det globala samhället är Damián Ortega. I kulturcentret Barbican visar han denna vinter sitt stora projekt Independent. Med utgångspunkt från en månads utgivning av dagstidningen med samma namn har Ortega skapat en rad skulpturer som kommenterar tidningens nyheter, ett jätteprojekt med direktkoppling till den dagsaktuella verkligheten.
Alla konstnärer arbetar givetvis inte riktigt lika explicit samhällsorienterat som Wei Wei och Ortega. Den indiske konstnären Anish Kapoor går mera indirekt till väga. I sina skulpturer undersöker han optiska och visuella fenomen. Nu har Kapoor installerat fyra utomhusskulpturer i Kensington Garden, där han leker med våra sinnens bedrägliga verklighetsbilder. Turning the World Upside down är samlingstiteln på detta projekt, som mycket väl kan läsas som en kommentar till vår tid men som i lika hög grad handlar om konstens egna villkor och möjligheter.
Nordiska konstnärer uppträder inte sällan på Londons konstscen. I Hayward Gallery har just i dagarna finländska Salla Tykkäs nya verk Airs above the Ground avslutats. Tykkä har tidigare visat sin eminenta filmkonst hos Finlandsinstitutet i Stockholm och på Tensta konsthall. Hennes nya arbete skildrar den hårda träningen av de vita lippizanerhästarna inför publika uppvisningar, varvat med bilder av de fritt galopperande djuren. Det blir en våldsam kontrast mellan människans makt och den naturliga, otämjda kraften hos djuren i det fria landskapet.
I den årliga utställningen Taylor Wessing Photographic Prize på National Portrait Gallery har den svenska fotografen Amy Helene Johansson i stenhård konkurrens med tusentals sökande valts ut som en av deltagarna. Amy Helene Johanssons bild av en ung kvinnas livsfarliga tjuvåkning mellan två järnvägsvagnar ingår i hennes fotoserie med bilder från Bangladesh, i sin helhet just nu exponerad på Arbetets museum i Norrköping (tom 30/1). I London visas bilden bland ett 60-tal utvalda fotografiska porträtt som sammantaget ger en mångfasetterad bild av vår egen tid, speglad i fotografierna av en rad människoöden från olika delar av världen.