Uppsalabon Daniel Thollin är mest känd för att tillsammans med Jonas Andersson ha tecknat och skrivit den uppmärksammade Tupilaktrilogin och den fristående fortsättningen Nyckeln, vilka utspelar sig i ett hemsökt Uppsala. Nu har Thollin tecknat skräckserien The Evil Tree för det kanadensiska förlaget Arcana.
Texten står amerikanen Erik Hendrix för. Skräckserier är inte helt ovanliga, särskilt på den nordamerikanska seriemarknaden. Men få är riktigt bra. Garth Ennis och Jacen Burrows Crossed är, i mina ögon, den klart bästa eftersom skräcken hela tiden drabbar, så att säga, jämlikt; ondskan förefaller lika urskillningslös som i verkligheten - barn, mödrar och "hjältar" stryker med vid sidan av de gängse otrevliga typerna. Andra serier som Walking Dead (även aktuell som tv-serie) har sitt goda renommé beroende minst lika mycket på ett nyanserat persongalleri och det tårdrypande drama som utspelar sig, som de rena skräckeffekterna.
Skräckserien är en svår genre - det tycks lätt bli splatter och mindre tanke, eller å andra sidan mer tanke och mindre skräck. Vad vill man då ha när man läser skräck? Ja, därom tvistar de lärda, men en sak är i alla fall säker, behovet av skräck oavsett om det handlar om serie, film eller litteratur är om inte konstant så i varje fall alltid stort.
Min gissning är att skräckgenren lockar oss för att ingen annan genre får oss att så helt och fullt släppa vardagen. Tvättiden eller det molntunga vädret är aldrig så långt borta som medan vi tar del av fiktiv skräck. Det är något med den som gör att vi inte kan tänka på annat än vad som lurar runt hörnet - vem som ska bli nästa offer.
Just det lyckas Thollin och Hendrix riktigt bra med. The Evil Tree är en välgjord skräckserie med intrikata vändningar fylld med ond bråd död. Hendrixs berättelse och dialog är av klassiskt snitt: Unga vänner i gammalt, tomt hus fjärran från civilisationen.
Utanför väntar något mycket obehagligt som sakta men säkert tränger sig på. Historiska vändningar vävs sedan ihop med det samtida händelseförloppet till en originell och gastkramande historia. Det är spännande att se hur Thollin engagerat fångar nyanserna i ansiktsuttrycken; persongalleriet är nyanserat och trovärdigt. Visst finns det något frågetecken i berättelsen, vilket en skarp redaktör hade kunnat reda bot på, men på det stora hela är The Evil Tree riktigt läskig och med andra ord riktigt läsvärd - åtminstone för skräckentusiasterna.