Titeln är subtil: Mot mitten och försvinnandet. Ett slut? En implosion – något som fanns, nu inbjuds vi att följa med konstnären på resan inåt, ”mot mitten”. Ett sökande efter något förlorat, men viktigt.
Så läser jag David Svenssons senaste verk Absent Stories och Dedicated, utställda denna senhöst/vinter på Eskilstuna konstmuseum och hos galleri Magnus Åklundh i Malmö. Bilder utan explicita utsagor som får mig som betraktare att söka efter de tysta berättelserna.
Nu finns de även i bokform, en exklusiv liten volym av högsta karat; konstnärens bilder av tomma boksidor, av försättsblad med dedikationer, sammanställda till en tystnadens vältaliga berättelse vars innehåll var och en själv får formulera. Gulnade sidor, som vore det gamla fotografier vars motiv redan suddats ut. Boksidor, några ända från 1800-talet. Historier som når oss, sena tiders läsare.
David Svensson är tidigare kanske mest känd som en av landets främsta ljuskonstnärer med flera uppmärksammade verk i utställningar och som permanenta konstnärliga gestaltningar. I dagarna har ett nytt sådant beständigt verk invigts i Helsingborg. Med en offentlig installation, Shine Together, bestående av en samling gatlyktor från olika städer i världen, lyser David Svensson upp sin miljö med globaliseringens och gemenskapens ljus. Ett inkluderande verk, i exkluderandets mörker. I Eskilstuna finns sedan något år tillbaka en annan ljusinstallation, Anamorf, placerad vid en av broarna vid Munktellstaden där stadens konstmuseum är beläget.
David Svensson målar med ljus, och i sina nya verk är det glömskans, försvinnandets och kanske dödens utplånande ljus som på ett finstilt och ytterst sensibelt vis tillåts lysa. Vi vet inte vilka de människor är vars namn utgör den enda texten på de i övrigt tomma boksidorna. Vi anar att någon minns dem, att de en gång hade en berättelse vars tysta språk vi förväntas kunna höra.
Det är minnet och glömskan som apostroferas. Tidens gång, livets korthet och vår tillvaros bräcklighet gestaltas i en sparsmakad, återhållen, minimalistisk utsaga som handlar om tillvarons allra mest elementära och grundläggande frågor, de som brukar beskrivas som existentiella. I utställningens form innesluts betraktaren i detta av mening och betydelser laddade rum. I bokens behändiga och ständigt tillgängliga form blir verken på ett intimt sätt mina. Som en uppfordran: tag och läs, berättelser utan ord, dräktiga av mening.
Konstböcker kan tveklöst se ut på många sätt. David Svenssons sparsmakade bok med en kort, lyrisk introduktion till hans bildvärld av Judith Hoos Fox, hör till de mer sofistikerade. Så kongenialt samstämd med det jag ser som själva essensen i hans nya verk. En bok för läsaren att närma sig med vidöppna sinnen och en paradoxal blick inåt: ”mot mitten och försvinnandet”.