Vad lockar mer till läsning än ondska och sex? Nåja, lite till: orättvisor, kamp för eller emot något, kärlek av lyckligt eller olyckligt slag, död. Och de eviga frågorna.
Melker Garay, Norrköpingsbo från Chile, har tagit fasta på ondskan i sin bok "Råttan och andra onda berättelser" på förlaget Norlén&Slottner.
20 mycket korta berättelser, jag fastnar för "Brunnen", där dockpojken Pinocchio visar sig fortfarande ljuga, obotligt falsk och elak.
Och den om Gud som ser sig i spegeln, har blivit gammal och ful, och märker att han börjar få horn i pannan...
Råttan blir människa, blir råtta igen och inser att han är frälsaren.
Det mycket korta formatet, max 2,5 boksidor, gör att Garay inte ger sig in på några förklaringar eller nyanseringar. Allt står oemotsagt och påståeligt.
Pastorn smeker barnen. Kvinnan ska dö. Tjockskallen hånas.
Kom inte och tro att allting ordnar sig och att slutet blir lyckligt. Allt går åt fanders och monstren bor faktiskt både under sängen och i garderoben. Ungefär så tolkar jag författarens grundsyn .
Omslagsbilden, ett råttansikte i vitt framskrapat ur en obeveklig svärta av Stefan Teleman, är kongenialt med innehållet. I de där gallerförsedda ögonen finns sanningen...
Jag tror banne mig att även ljuset är mörkt.