Olof Hellströms allkonstvärld

Uppsalaborna har sannerligen en egen utsmyckare i konstnären Olof Hellström. Men så är han också representerad med ett 30-tal verk runt om i staden. För första gången hålls nu en retrospektiv utställning som omfattar hans mångsidiga produktion, och kanske kunde det inte vara mer passande att den hålls på Bror Hjorths hus. Bror Hjorth var en av de första som Olof Hellström kom i kontakt med i Uppsala när han var nyligen hemkommen från Paris på 50-talet.Flera nya verkSamtidigt har knappast den 81-årige konstnären slagit av på takten, att kalla det för enbart en retrospektiv tutställning vore fel. Här finns nämligen flertalet skulpturer tillkomna i år, liksom en modell av det i dagarna högaktuella offentliga verket Arbor Inversa, ljusbäraren som invigdes i Domkyrkan förra veckan.Däremot är det också skulpturer, skisser och målningar som trängs tillsammans med de skulpturala utkasten till utsmyckningar i Bror Hjorths hus utställningsrum, där också delar av trädgården är omvandlad till utställningsyta. I utställningen samsas verk från Olof Hellströms mångåriga livsbana som konstnär. Ett av de tidigaste verken i utställningen är från 40-talet, där konstnären själv allvarsamt blickar ut över rummet som 20-åring.Rikt varieratKlassiskt skolad som skulptör, tecknare och målare är Olof Hellström oerhört varierad, där han tar in betraktaren i sin allkonstnärsvärld. Människan och naturen är återkommande teman i konstnärskapet, där former kommer och går, tar fart i ett verk, vidareutvecklas i ett annat, kontrasteras och upprepas i olika material. Fri från strikt kronologi, uppdelningar i perioder eller influenser är det själva idén och känslan för formen som är den gemensamma nämnaren i konstnärens eget arbete.Därför är det inte konstigt att det exempelvis finns med ett Objet trouvé, ett verk upphittat och utställt av konstnären just som det är, samtidigt som här också finns genomarbetade skulpturer i kalksten, trä, koppar och brons — gemensamt för vad han behandlar är spänningen i formen. Det ter sig också naturligt för konstnären att kombinera de olika materialen; verket Jord — människa är ett övertygande exempel, där en vacker kvinnokropp i koppar hängts utanpå en akrylmålning. Utställningen visar konstnärens övertygelse om formernas mångsidighet så starkt att den löper som en röd tråd genom utställningsrummet.Stor lekfullhetLekfullheten är också något som kommer fram när alla verk samsas på samma yta. Den plötsliga glädjen i att finna ett vackert djurskelett ger upphov till en skulptur i bronsnät. Mycket går också att härleda just till naturen — en ryggrad, en benbit, en fågelvinge eller ett blad. Olof Hellströms nygjorda verk i koppar och bronsnät, Stigande rytm III och Utan titel berättar om just sådana influenser. Konstnären leker också med sin egen produktion — Stigande rytm är ju den skulpturklockstapel i koppar som sedan 1965 stått i Berthåga.Kronologin i utställningen kommer som sagt inte fram i hängningen så mycket, snarare märks den exempelvis i Olof Hellströms olika offentliga arbeten. I ett samlat hörn av utställningen finns några av hans verk, som är representerade runt om i Uppsala, återgivna som små modeller eller som skisser eller fotografier. Här syns tydligt de år som passerat. Mellan de modeller till Rapport, broräcket på Islandsbron från 50-talet, den välkända skulpturen Befrielsen på Martin Luther Kings plan från 70-talet och den fina statyn Enhjuling i kvadrat gjord 2003 till kvarteret Munin — har det passerat många kreativa år. Slående är också hur många verk som har sina permanenta hem i konstnärens egen ateljé, eller är utplacerade efter köp, många av de utställda verken är i privat ägo. Ytterligare ett skäl att ta del av den pågående utställningen som skildrar den varierande produktionen av en av Uppsalas mest luttrade konstnärliga profiler.