Den amerikanska romanförfattaren Joyce Carol Oates är ständigt Nobelpristippad. Men det är nog inte många som känner till att hon också är poet. Hon debuterade redan 1968 och har gett ut nio diktsamlingar. Hennes poesi var länge orättvist nedvärderad i USA. För första gången presenteras nu ett urval ur hennes lyriska produktion på svenska i Mörker och ömhet. Översättningen står Jonas Ellerström och Elisabeth Mansén för. Boken avslutas med en nyskriven dikt om Edward Hoppers tavla ”Klockan elva på förmiddagen” tryckt i The New Yorker den 27 augusti 2012. Det är en fantastisk dikt som i sin skildring av ett kvinnoöde kan mäta sig med en av Oates bästa romaner
Jag gillar verkligen Oates kluriga dikter som alltid har en oväntad slutpoäng. Även som poet berättar hon gärna historier ur den amerikanska vardagen men fokus ligger inte på ett yttre dramatiskt skeende utan snarare på inre kontemplation. Den mänskliga utsattheten finns där, våldet och passionen finns där och även tristessen och drömmarna, ändå är det inte det primära. Istället riktas sökarljuset mot det personliga och det existentiella på ett nästan tankspritt vis. Tendensen märks inte minst i de båda dikter som Oates själv ville ha med i urvalet av hennes dikter: ”Ömhet” och ”Att passa upp Elvis”.
Oates biograf Greg Johnson talar om hur hon efter att ha avslutat ett krävande romanprojekt flyttar ut ur sitt arbetsrum och ägnar sig åt poesiskrivande i en studio som flödar av ljus. Där gör hon återbruk av teman i romanen, men med ett förtätat och friare tonfall. Oates poesi fungerar därför som ett sätt att få tillvarons tyngd att lätta till existentiell insikt full av humor och vemod.
I sin tidiga diktning dissekerar Oates kärlekens olika tillstånd och känslolägen. Att älska upplevs som att stiga ner i en malström av motstridiga känslor. Ibland blir kärleken en nästan opersonlig makt, en arketypisk handling.
Jag tror att det är alla de döda
liven inuti dig som jag älskar,
döda män som blivit rötter,
massiva och kärleksfulla nere i jorden,
som håller fast ett nytt universum.
Kärleken förvandlar oss och sätter oss i förbindelse med existensens djupdimension, ett nytt universum.
Ett nytt allvar märks i Oates poesi i och med utgivningen av Invisible Woman från 1982. En nära anhörigs död figurerar i dikterna som ofta beskriver mörkrets inbrott både i fysisk och symbolisk mening. En speciellt stark dikt skildrar Virginia Woolfs självmord genom drunkning. Sin satiriska sida ger Oates prov på i några prosalyriska texter.
Att läsa Joyce Carol Oates dikter är att hela tiden överraskas av hennes kameleontiska temperament. Faktum är att även hennes poesi håller Nobelprisklass. Hon är värd ett dubbelt Nobelpris såväl för sin romankonst som för sin poesi.