Får man eller får man inte kritisera feminism? Det är en fråga som många tyckts grubbla över, inte minst i samband med tv-produktionen ”Fittstim – min kamp”. För den som håller sig à jour med den samtida feministiska sfären och dess debattutrymme kan frågan kännas främmande. Inomfeministisk kritik är inte bara en förutsättning för att vidareutveckla teorier och problemformuleringar, utan också en självklarhet för ett så brett akademiskt fält som genusvetenskapen utgör.
Ulrika Dahl, docent i genusvetenskap vid Södertörns högskola, är en av våra mer profilerade inomfeministiska kritiker. I nya ”Skamgrepp” har hon samlat en rad av sina personliga, politiska och vetenskapliga essäer under temana ”Feminismer”, ”Fittor” och ”Femmes”.
Texterna skiljer sig från varandra i såväl karaktär som stilistik och tematik även om ett överhängande syfte formuleras: att vi måste tänka annorlunda kring feminitet och sexualitet. Här avhandlas bland annat ämnen som hur och varför unga kvinnor blir feminister, hur olika generationers feminister krockar med varandra samt hur den svenska feminismen förhållit sig till den egna vitheten. Här finns också essäer om Blondinen, om Lolitan och om skam som ett uttryck för feminitet.
Att Dahl är akademiker och beläst genusvetare råder det inga tvivel om. Hon vet till vem hon skriver och vi vet att hon förväntar sig något av oss som läsare (eller ”läsarinnor” som Dahl skriver). Bitvis är texterna minst sagt snåriga, sprängfyllda med referenser och vetenskapliga begrepp som antingen kräver en gedigen förkunskap eller mycket tid för sidoläsning och uppslagsverk.
Själv skriver Dahl i inledningen att en läsning som kräver tid, tålamod och eftertanke inte nödvändigtvis betyder att texten i fråga är exkluderande. Men när man sitter där med boken i handen är det stundtals just exkluderad man känner sig. Tur är det då att bokens format tillåter pauser och hoppande mellan sidor.
Boken utgör på intet sätt en introduktion till feminism eller genusvetenskap, men för den som är någorlunda insatt och intresserad är ”Skamgrepp” en feministisk guldgruva. Genom sitt queerteoretiska grepp (”queert som i snett och från sidan”) utmanar Ulrika Dahl inte bara namnkunniga feminister och etablerade teorier, utan hon erbjuder öppningar till helt nya sätt att tänka kring feminitet och sexualitet. I ett och samma grepp överbevisar hon alla som inte tror att feminismer får kritiseras och motiverar samtidigt sin kritik med alternativa tankebanor. ”Skamgrepp” tar den patriarkala tjuren vid hornen från ett nytt håll och utan att be om ursäkt för sig.