Jesus barndom av J M Coetzee är en berättelse om en man och en pojke som lämnat allt bakom sig och anländer till ett okänt land, en bok som vid en första genomläsning är lika förbryllande som sin titel.
Handlar den om Jesus? Knappast om Bibelns Jesus och definitivt inte om kyrkans. Namnet Jesus nämns endast i boktiteln, aldrig i texten. Barnet i berättelsen heter David, mannen som inte är hans far heter Simón och hans uppgift är att finna Davids mor. När han ser tennisspelerskan Inés ”vet han” att hon är den kvinna han sökt. Efter viss tvekan åtar hon sig moderskapet.
Vid en andra genomläsning öppnar sig skikt efter skikt i den gåtfulla berättelsen. Namnet Inés betyder Den rena, jungfruliga, David betyder Den älskade, och Simón Den bönhörde.
Jag tänker mig Inés som den Maria som får uppdraget att vara Jesus mor. Den brådmogne David är ett annorlunda, utvalt barn som likt den lille Jesus förbryllar och fascinerar sin omgivning, och Simón är den kristna mytens Josef.
Så kan man försöka dechiffrera Coetzees komplexa berättelse och upptäcka mängder av referenser till den bibliska historien, ibland rena citat, och konstatera att denne prosans magiker ännu en gång skrivit en på ytan lättläst om än gåtfull epik, en text som öppnar svindlande djup under läsningens gång. Frågan är om Coetzee någonsin förr nått samma fulländade litterära nivå som i Jesus barndom, tidigare mästerverk som Historien om Mikael K, I väntan på barbarerna och Onåd inräknade.
Jesus barndom är en filosofisk, etisk, estetisk berättelse, en utopi om ett nytt sätt att leva, den rymmer diskussioner om askes, sexualitet, natur, arbete, minne, historia och försök att konstruera ett utopiskt samhälle med lätt socialistiska drag. Det är en berättelse om både geografisk och existentiell exil, om språklöshet och språkförbistring och om moderskap, faderskap, om barnets utsatthet och beroende. Och inte minst är det en moralitet om ett märkligt barn; Coetzee använder namnet Jesus som metafor för den mänskliga existensens själva fundament, om livet, döden och ett annat, kommande liv.
Tätare än i detta imponerande konstverk har jag aldrig förr sett Coetzee hantera tillvarons svåraste existentiella frågor. Med den kristna mytologin som grund har han skrivit en unik bok som tål flera omläsningar.