Besattheten av att hitta det nya tror jag är en följd av att modernismen vann – på den rätta sidan hamnade alla som hade försvarat det nya mot dess fiender. Vi drog slutsatsen att om vi bara fortsätter hitta det som är nytt och ser till att hålla på det kan vi vara säkra på att vi har gjort rätt. I annat fall gör vi lika fel som konsthistoriens förlorare, som buade åt kubismen.
Det hemskaste som finns är ju att tillhöra den felaktiga, förlorande sidan.
Viljan att inte ha fel har dock inte mycket gemensamt med viljan att upptäcka engagerande litteratur. Ska det nya vara värt något, borde vi söka efter det av bättre skäl – om vi alls känner igen det när det kommer.
Författarna Jerker Virdborg och Åsa Maria Kraft var inbjudna av regeringens kultursatsning Kulturbryggan för att tala under rubriken ”Var finns den nyskapande litteraturen?”
Det var en lättnad att båda vägrade peka ut var nyskapandet fanns, istället markerade de sin distans till frågan.
Men är inte allt redan skrivet? Det bästa svaret på den klichéfrågan kom 1798, när Novalis skrev ”Konsten att skriva böcker är ännu inte uppfunnen. Den är emellertid, just i detta ögonblick, på väg att uppfinnas.” Hans svar är lika nytt nu som då.