Kim Leine, född i Telemark i Norge, numera författare på danska, tillbringade femton år som sjuksköterska på Grönland. Han vet vad han talar om när han skildrar en isolerad grönländsk by i romanen Tunu, som kom på svenska i våras.
Hur hamnade han på Grönland? Han var på flykt, berättar han. Hans föräldrar var Jehovas vittnen och han rymde till Danmark när han var femton.
När han blivit vuxen ville han byta identitet igen och lämna Danmark. Sjuksköterskejobbet på Grönland var ”ett medel för att fortsätta min flykt”, säger han. Av detta märks ingenting i romanen. Den är påfallande lugnt och stadigt berättad. Karaktäristiskt för Leine är att han håller lågintensiva konflikter vid liv, och inte sällan låter dem upplösas i en vardaglig försoning. Han var starkt påverkad av den ryske författaren Varlam Sjalamovs noveller om de sibiriska fånglägren.
– Jag ville skriva på ett liknande sätt. Skildra dramatiska händelser nyktert och neutralt.
Han ville också visa ett Grönland bortom de danska fördomarna om att männen är alkoholister och kvinnorna lättillgängliga.
Danska män reser dit som sexturister, säger Kim Leine. Men om femtio år kan Grönland vara rikare än Danmark, fortsätter han. Man har nyligen hittat olja, och tre tusen kinesiska ingenjörer är på väg dit för att utvinna aluminium.