I Martin Högstrands debutroman Skymningsland förekommer det en pianist, Daniel, som möter berättaren, radiojournalisten Marcus, på en fest.
Martin Högstrand är själv pianist och han är även musikskribent och jobbar på Ålands radio. Han lånar därför sidor av sig själv till bokens båda huvudpersoner. Det är just så författare bygger upp sina karaktärer. Marcus slås av något mystiskt skyggt hos Daniel och går med på att träffa honom på ett café. Det är upptakten till en historia om en 30-årskris som glider över i – ja, vaddå?
Skymningsland utspelar sig i Mariehamn på Åland som beskrivs som en sömnig håla där ingenting händer. Marcus känner att hans liv hamnat i en återvändsgränd samtidigt som venusfällan håller på väg att slå igen.
Flickvännen vill ha barn vilket skrämmer honom eftersom han inte känner sig redo för att bli far. I det läget dyker Daniel upp och han tycks kunna lova något nytt och spännande. En homosexuell dragning anas också i bakgrunden. Marcus bestämmer sig för att göra ett radioprogram om Daniel och hans musik. Han har tidigare varit konsertpianist men tvingats sluta på grund av psykiska problem.
Upptakten till Martin Högstrands debutroman lovar gott med den atmosfär av leda och tomhet som brukar drabba 30-åringar som inser att ungdomen definitivt är förbi. Men sedan ballar berättelsen ur. Daniel visar sig vara en konstnär som LIDER och som befinner sig utanför samhället. Han beskrivs i vaga termer som sjuk och nervös.
Här spårar romanen ur till en romantisk smörja om relationen mellan konsten och lidandet. Med bombastisk basstämma utbrister Daniel att hans livsuppgift är att vara olycklig och lida och att man kan nå det eviga genom konsten. Högstrand har nog läst sin Thomas Mann – eller snarare förläst sig.
Det tragiska slutet på Skymningsland räddar romanen från att haverera totalt. Men historien är alltför tunn och karaktärerna alltför skissartade för att boken ska gripa tag. Däremot har Martin Högstrand en fin känsla för att återge atmosfären i de miljöer han skildrar. Speciellt hans naturbilder skimrar av ljus och rymd. Kanske är han mer poet än romanförfattare.