Björn Lövenlid, kulturreporter:
Det bästa med Kulturnatten är egentligen det man inte hade planerat att uppleva: en stunds spontan körsång i en gränd, ett hastigt besök på en udda filmvisning eller att plötsligt bli överröstad av en konsert på stan.
Om man vill få ut det mesta av Kulturnatten så skadar det dock inte att ha lite framförhållning. Ett evenemang som man definitivt inte hamnar på oplanerat är Labyrints spelning i Konserthuset.
Ända sedan Owe Thörnqvist lade sitt intensiva låtskrivande på hyllan någon gång i ett avlägset 60-tal så har det rått en brist på artister som sjunger om Uppsala och blir riksbekanta på kuppen. Labyrint är ett av få lysande undantag och allt talar för ett hiskeligt drag när de framför hemmahymnen Välkommen hem i Konserthuset i dag.
För musikintresserade känns också reggaeevenemanget utanför Konserthuset, på Vaksala torg, som ett måste. I hela nio timmar ska Jah Massive Sound System framföra musik med jamaikanska rötter för publiken att dansa till.
Har man redan dansat själv på Vaksala torg så ligger det nära till hands att promenera även till Stora Torget där "tre tjejer som dansar dancehall" uppträder under namnet Faya Crew. Årets Kulturnatt bjuder på en hel del tröst för alla dem som saknar Reggaefestivalen.
Anna Ehn, kritikredaktör:
Min genusmedvetna och upplysande kulturnatt kickstartar på ABF:s lokal på Bredgränd och fotoutställningen Cause of death: woman, en granskning av våld mot kvinnor över världen, i text och bild. Bakom projektet står Karin Alfredsson, Linda Forsell (fotograf som arbetade på UNT för några år sedan) och Kerstin Weigl. Besöket på ABF blir garanterat en omskakande ögonöppnare.
Därefter känns det naturligt att vandra vidare till Röda Korset på Trädgårdsgatan och utställningen Att vara flicka i Afghanistan, och varför inte till Internationella kvinnoförbundet i Uppsala som håller till på Stora Torget.
Och just det, under dagen på Stora Torget finns det ju en feministisk tipspromenad som Feministiskt initiativ står bakom, den kunde man ju prova – och varför inte följa med på stadsvandring om kända och okända kvinnor med Uppsalaanknytning. Startar på Domkyrkplan.
Efter denna intensiva dag och kväll, sjunker jag ner i Fyrisbiografens salong och ser på någon av visningarna av Fröken Märkvärdig och karriären, Joanna Rubin Drangers galghumoristiska animerade film om inre demoner, övermäktiga krav och karriäristisk härdsmälta. Perfekt!
Maria Nyström, kulturreporter:
För den som ännu inte bestämt sig för vad den vill se ur höstens teaterrepertoar erbjuder Uppsala stadsteater smakprover på flera av sina föreställningar under kulturnatten. Det blir öppna repetitioner av Dracula, Strindbergs Till Damaskus med fantastiska Staffan Westerberg och av den tragikomiska I huvudet på Susan G. För den som vill ha en rejälare bit visas också föreställningen Simone de Beauvoir i sin helhet. Det är en pjäs som också är ett slags avsked av teaterns Viveca Dahlén som snart går i pension.
Även på Reginateatern avlöser föreställningarna varandra. Här spelas bland annat improvisationsteater med Teater Prego där publiken har möjlighet att påverka föreställningen.
Som säkert ingen undgått pågår ett Strindbergsår. På Stadsbibliotekets innergård framförs ungdomsalstret I Rom, den första pjäs av Strindberg som spelades offentligt och tillika en sällan spelad pjäs. Så det gäller att passa på att se denna ”brottning” mellan faderslydnad och önskan om att bli konstnär.
Riktigt rörande och en mycket poetisk föreställning är Teater Blancas Resenärerna. En diktkabaré som blev en riktig teatersnackis i våras och som har nypremiär under kulturnatten.
Lisa Irenius, kulturchef:
Tidigare kulturnätter har jag intagit en hel del muntligt berättande, på bland annat Missionskyrkan och Stadsbiblioteket, som också i år har digra program. I samma kvarter – på The English Bookshop – talar i dag John Clute, redaktör för Encyclopedia of Science Fiction. Han måste ju ha spännande saker att berätta.
Men i år har dottern, snart fem år, bestämt meddelat att hon ska med på kulturnatten. Jag har gjort en (troligen överambitiös) plan där jag föreställer mig att vi liksom dras med av olika former av musik och dans, från resecentrum (dans) och Bistro Hijazz via Fyristorg (livemusik) och Dragarbrunns torg (serbisk musik) till Orangeriet i Linnéträdgården (magdans och operasång) och universitetshusets trapphall (körsång).
Men om det blir för mycket och för långt och för sent och för trångt tar vi kanske vår tillflykt till Galleri London och Sanna Sjöswärds fotografier av eldsjälar. Jag föreställer mig också att ett besök på medicinhistoriska museet – som har öppet hus – bryter av mot kulturmyllret på stan. Dessutom är det få saker som gör en så lättad över att leva här och nu som att beskåda läkekonst och operationsinstrument från förr.
Sen finns det ju också en hel del aktiviteter som riktar sig direkt till barn – läs mer om dem HÄR.