Modernautställningen.
Det råder inga tvivel om att Anna Odell och Lars Vilks är våra mest engagerande konstnärer just nu. Odell har i konstens namn spelat psyksjuk, blivit intagen på avdelning och till slut blivit dömd i domstol för sitt handlande. Vilks har under de senaste åren uppmärksammats globalt för att ha tecknat av profeten Muhammed som rondellhund. De två konstnärerna engagerar och väcker angelägna frågor om samhället. Trots det utesluts de från årets mest betydelsefulla utställning, Modernautställningen, på Moderna museet i Stockholm, som har uttalade ambitioner om att fånga upp och visa ett aktuellt svenskt konstliv. Där hade Odell och Vilks kunnat få den inramning de förtjänat.
Anna Odells verk ”Okänd, kvinna 2009-349701” är nu färdigställt, men ännu har det inte visats på något konstmuseum. Endast under några dagar visades verket på Hornstull strand i Stockholm, en i sammanhanget marginell konstinstitution. Därför trodde jag att de ansvariga för Modernautställningen skulle inse värdet av att visa verket. Det är ju en självklarhet att ett modernt museum, som vill vara en vital plats för samtida konst, tar sin uppgift på allvar. Vill man vara aktuell och relevant, måste man handla så att självbild och verklighet sammanfaller. I stället väljer museet att blunda för den konst som alla talar om. Om fyra år ser svenskt konstliv annorlunda ut, det var nu museet hade chansen att bjuda in Odell och Vilks.
Till saken hör att museet har resurser att hålla seminarier och workshops, vilket är den inramning som Odell och Vilks kräver. Alla reaktioner på deras konst har tydliggjort det. Inget annat konstmuseum har ett stort auditorium mitt i museet, och inget annat museum har en stab som bara arbetar med att sätta samman seminarier och föredrag. Det är ju en rad angelägna frågor som de båda konstnärerna har väckt. Varför inte ta frågorna på allvar en gång för alla, på den plats där diskussionen verkligen bör ta plats, på ett modernt museum för konst? Odell väcker frågor om det offentliga rummet, vem hjälper den som vill ta sitt liv? Och om hur vi i dag förstår konsten och konstnären. Det rättsliga efterspelet, och på det sätt Odell har fått rollen som både slagpåse och hjältinna, är även det väsentligt att problematisera.
Sedan har vi Lars Vilks, denne nagel i ögat på svenska myndigheter, konstetablissemanget och den extreme islamisten. Ingen gillar riktigt Lars Vilks. Men att gilla eller inte gilla Vilks är irrelevant. Vilks är en praktiskt verksam konstteoretiker, han diskuterar konstens gränser genom att göra konst. Hade han visats på Moderna nu hade hans teckningar på en judesugga, Jesus som elefant, samt Profeten Muhammed som rondellhund, kunnat visas tillsammans. Och de hade kunnat diskuteras mot avsedd bakgrund, konstens gränser.
Odell och Vilks är Svensk konst, 2010. Varför tar Moderna museet inte sin uppgift på allvar och bjuder in konstnärerna som vi faktiskt pratar om, och om inte Moderna gör det, vilket museum kan göra det då?
Rikard Ekholm
Konstkritiker och journalist, och doktorand i estetik vid Uppsala universitet. Har varit med och bjudit in Anna Odell och Lars Vilks till Uppsala universitet.
kultur@unt.se